Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Linköpings skola (1828-1832)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senares sätt att begagna sig af skjutsinrättningen, som
bemedlade den kanske tätaste beröringen dem emellan.
Ett par ljusa punkter under vistelsen i Linköping voro
besök vid Löfstad och Finspong. På det förra stället fingo
Karl och jag mer än en gång tillbringa påsklofven hos
änklingen efter en af mina fastrar, grefve C. F. Piper, som
hade en enda son Charles Emil, med hvilken kusin vi voro
goda vänner. Det gamla af fältherren från trettioåra kriget
Axel Lillie uppförda slottet gjorde med sina underjordiska
källargångar och sitt monument öfver den mördade Axel
Fersen, som varit min fars förmyndare, ett djupt
romantiskt intryck på mitt unga sinne, hvilket ehuru i grunden
demokratiskt likväl alldeles icke var främmande för
aristokratiska sympatier.
Vid Finspong fingo vi stundom stanna några dagar på
resor till höstterminerna. Hos min faster, som var gift med
excellensen Wetterstedt, plägade då vara samlad en stor
del af corps diplomatique jämte många andra gäster; och
den lyx, som där utvecklades i ekipager och undfägnad,
slog mig med häpnad. Äfven föranstaltades jämna utfärder
och muntra upptåg. Roliga tillfällighetsstycken, skrifna af
Wetterstedt själf, och andra pjeser uppfördes också på
slottets teater; och uti en uppträdde jag, icke utan
framgång, såsom älskarinnan. Då den ungdomliga teatertruppen
efteråt aftackades, belönades vi med kyssar af den sköna
grefvinnan Jacquette Gyldenstolpe, därvid engelske ministern
Lord Bloomfield försökte sticka sig in i vår rad för att
blifva delaktig i belöningen men förbigicks naturligtvis till
allmän förlustelse.
I Linköping hade vi icke umgänge i många familjer;
ofta nog dock i domprosten Lidmans hus. Hans hustru,
född Annerstedt, var kusin och uppfostrad på Kumla
tillsammans med min mor, och en dotter blef sedermera gift
med min bror Gerard. Vid slutet af vårterminerna gaf
biskop Wallenberg middag för en talrik skara af
skolungdomen, som han bjöd att dricka »en tvärhand hvar» ur
den kringgående ölstånkan; och efter middagen lektes krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
