Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Upsala skola (1832-1836)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han med vanliga medel sökt dränka. Nu lofvade han bot
och bättring och att allt skulle blifva oss emellan såsom
förr. De af honom i detta bref uttryckta känslor voro
visserligen icke hycklade, fastän insvepta i väl många fraser;
och han gjorde verkligen någon tid ett försök att reformera
sitt lefnadssätt, men hans karakter var svag, och han dukade
snart åter under för sin olycksaliga passion. Många
vänner utom mig och äfven flera högre ställda gynnare togo
sig också af honom och fingo honom att göra ansatser till
ett bättre. En gång gjorde han ett löfte att från och med
en viss dag och en viss timme börja en absolut
afhållsamhet från starka drycker. Men intill detta sista ögonblick
ville han njuta däraf i ett gladt lag. Då timmen därunder
slog, och någon gjorde honom uppmärksam därpå, svarade
han: Jag måtte väl liksom alla andra ha på mig »kvarten».
Men om hans goda föresatser sent sattes i verket, så
eftergåfvos de desto skyndsammare. Oaktadt sin cynism, ställde
han dock alltid idealet högt; hans poesi var ren och
allvarlig, och hans produktivitet såsom skald var äfven under
denna tid ganska stor. Den vann också allmän beundran
för sin praktfulla diktion.
Sin största roll både som skald och såsom en
ungdomen elektriserande student spelade han dock icke förrän
våra vägar skilts och, efter det jag lämnat Upsala, all
beröring oss emellan upphört. Med glädje erfor jag
emellertid efter hand, att han återgått till ett ordnadt, anspråkslöst
och aktningsvärdt lif. På äldre dagar har jag från honom
haft ett par bref, däruti han i de varmaste ordalag talar
om vår ungdomsvänskap, som äfven för mig kvarstår
såsom ett kärt minne.
Min kamrat Hedenlund var nästan mitt ideal. Redbar,
med ett synnerligen godt hufvud, lugn och flitig, fattade
han allting så klart och gjorde allting så väl, att jag trodde,
han skulle blifva en af Sveriges utmärktaste män. I skolan
var han också primus i klassen, men till allas förvåning
tog han sedermera en tämligen tarflig magistergrad och
dog slutligen såsom en obemärkt skollärare. Jag tappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
