Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren (1836-1840)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Första terminen njöt jag nog mycket af den akademiska
friheten och läste mest vitterhet och estetik. Vid de
filosofiska estetikerna ledsnade jag dock snart till följd af
svårigheten för mig att fasthålla abstrakta begrepp, uttryckta med
tekniska termer. Hela metoden att börja med det absoluta
och därifrån konstruera det konkreta har alltid bjudit mig
emot, och instinktlikt omfattade jag det motsatta
tillvägagåendet, som få filosofer då följde men som flera
sedermera antagit och bland dem Herbert Spencer. En följd
häraf blef, att jag aldrig kom långt på djupet men
däremot fick en klar uppfattning så långt mitt vetande sträckte
sig. Mest värderade jag alltid de författare, hvilka såsom
t. ex. Karl August Ehrensvärd slogo ned på sitt ämne utan
några deduktioner. En liten bok, som på mig gjorde ett
starkt intryck och som jag ansåg nästan innehålla summan
af mänsklig lefnadsvishet, var Bacons af Skogman öfversatta
»Försök», hvilka Bacon själf ansåg för de bästa han skrifvit.
Af de svenska skalderna var det knappt någon mera än
Tegnér, som fullt hänförde mig. Kellgren och Leopold
uppskattade jag endast såsom tänkare, och Franzén fann jag
älskvärd men litet pjollrig. Fosforisterna med Atterbom i spetsen
voro för mig onjutbara. Geijer var min hjälte, men ehuru
jag helt och hållet sympatiserade med hans affall, läste jag,
märkvärdigt nog, helst de skrifter han författat förut.
Inom romanlitteraturen intresserade mig mest den fina
uppfattningen af hvardagslifvets enskildheter, hvarför jag
gärna läste Cederborgh och Fredrika Bremer, som
först i Sverige med framgång anslagit denna ton. Med
förtjusning läste jag ock C. J. L. Almqvist, som vid denna tid
förvred många hjärnor. Mig föreföllo dock hans tendenser
oklara och hans innersta själstillstånd knappt normalt, men
desto mera beundrade jag hans beskrifningar och hans stil.
I Bulwers den tiden så omtyckta romaner var det tvärt om
reflexionerna mera än själfva berättelsen, som intresserade
mig. Min favoritförfattare var och förblef alltid Walter
Scott. Något djupare bevandrad i den tyska, franska och
engelska litteraturen blef jag aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
