Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren (1836-1840)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prisutdelningen men fick därvid icke en gång någon
mention. Geijer hade sedermera sagt till sin son, att
tankarna i uppsatsen voro själfständiga och rätt bra
men stilen alltför omogen för att kunna uppmärksammas
af akademien.
Såsom ett prof på mitt sätt att tänka vid tjuguett års
ålder, anför jag ur nämnda afhandling följande stycke:
»Det är först vid vetandets slut, som behofvet af
religion inträder; helt nära för den obildade,
och ett litet stycke längre bort för filosofen. Men
vetenskapens början är icke religiös; den innebär
tvärt om ett förkastande af all annan auktoritet än
det mänskliga förståndet, så att vetenskapen icke
stödjer sig på religionen, ehuru den leder dit. En
vetenskapsman kan därför vara en ateist, ända till
dess han närmar sig det högsta resultatet; men en
konstnär kan det icke, ehuru han därför icke måste
vara en kristen, eller ännu mindre en hedning. Han
måste alltid hafva, om icke religion, åtminstone den
religiösa känslan, som säger honom, att det gifves
något mera än det vi veta och något högre än det vi
se. Den blotta erfarenheten, att det sköna gifver
oss en njutning, utan att det ändock kan sägas vara
nyttigt till någonting, eller gifva oss något slags
fördel, nederslår ovillkorligen materialismen. Men
funnes icke en sådan njutning, utan kunde vi
reducera dem alla ytterst till materiella mål,
så är det osäkert, huruvida: vetenskapen någonsin
skulle kunna stadfästa begreppet Gud; och funnes
icke en sådan njutning, så skulle äfven möjligheten
af tro på den uppenbarade religionen i hög grad vara
försvårad. Konsten, som gifver oss denna njutning, är
således ett samband mellan religion och vetenskap och
har därigenom sin högsta och sin innersta betydelse.»
I en af Upsalatidningarna förekom en gång ett insändt
skarpt utfall mot de vid universitetet studerande
adliga ynglingarne, hvilka skuros öfver en kam,
såsom rika och lättsinniga dagdrifvare, hvilka endast
tänkte på sina kläder och mindre ädla nöjen. Detta
retade mig, och jag insände en artikel, däruti
beskyllningarna på ett ironiskt sätt återkastades. En
häftig polemik härom fortsattes sedermera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
