Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ung man i verken (1841-1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast försedd med ostoppade träbänkar, utan
ryggstöd, hvarför ledamöterna sutto klädda i kappor
och galoscher med hattarna på, utom den som talade,
hvilken, jämte det han aftog hatten, vanligen steg
upp på bänken. Anförandena börjades alltid med
orden: »Högvälborne herr grefve (eller friherre)
och landtmarskalk, höglofliga ridderskap och
adel.» En stor del af anförandena voro skriftligen
författade och upplästes ur papperet, men den
muntliga diskussionen blef ofta ganska liflig,
ehuru alltid med iakttagande af den strängaste
ordning, som upprätthölls af landtmarskalken och
riddarhusfiskalen. Om någon stannade på stora gången
eller talade från någon annan bänk än sin egen, såg
man genast fiskalen utkräfva en r:dr i plikt och
under husets munterhet bära sedeln högt upplyftad
till sparbössan vid landtmarskalksskranket. Antalet af
närvarande adelsmän uppgick stundom till flera hundra
men stundom knappt till mera än ett tiotal, ehuru
några af kansliet också voro riksdagsmän. Mångsidighet
och sakkunskap funnos utan tvifvel företrädesvis
i detta stånd men också många afsigkomna och
tvetydiga personer. Oaktadt största delen af de högre
ämbetsmännen där hade säte, var det likväl så långt
ifrån att opposition mot regeringen saknades, att
den tvärt om vid 1840—1841 års riksdag i början hade
pluralitet på riddarhuset och till och med insatte
grefve Karl Henrik Anckarsvärd till ordförande i
konstitutionsutskottet. Då jag kom till riksdagen,
hade likväl regeringen åter fått öfverhand, och
Hartmansdorff skötte tömmarna med lika mycken insikt
och klokhet som kraft.
Debatterna på riddarhuset började ingifva mig något
sinne för det parlamentariska lifvet, men märkvärdigt
nog kände jag mest sympati för de konservativa
personerna, under det jag företrädesvis omfattade
de liberala åsikterna, och kände mig därför alltid
mest tillfredsställd, då en konservativ någon gång
uppträdde på den liberala sidan.
Mina vänners antal ökades under denna riksdag bland
andra med Gudmund Silverstolpe, känd såsom poet och
karikatyrritare samt för sina kvicka infall och för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
