Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ung man i verken (1841-1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovanliga längd. Han var en glad själ med det bästa
hjärta och därför mycket eftersökt i alla lustiga
lag samt ägde en ofantlig samling korkar till de
champagnebuteljer han varit med om att tömma; men i
olikhet med Nybom tog han däraf ingen skada. Efter
riksdagens slut öfvade vi oss tillsammans att skrifva
snabbskrift för att vid nästa riksdag kunna sitta
vid adelns protokoll.
Tiden emellan dessa båda riksdagar var för mig
hufvudsakligen upptagen af ett ovisst sökande af hvad
som skulle blifva min framtid. Min tanke att söka den
i ett rikt parti blef snart öfvergifven. Jag kände
en ung, vacker och intagande flicka, som redan var
ägarinna till ett af Sveriges stoltare herresäten,
hvars historiska minnen särskildt tilltalade mig,
och jag trodde mig märka, att jag icke af henne var
illa omtyckt, på samma gång som hennes mor bemötte
mig med en förekommande vänlighet. Hon var dessutom
god vän med mina systrar, och alla omständigheter
förenade sig att göra henne till ett af de bästa
partier en ung man kunde önska sig. Men det fanns en
annan ung flicka, hvars bekantskap jag såsom student
gjort i professor Geijers hus, hvilken snart sagdt
från första stunden hade intagit mig. Hon var kvick,
glad, fint bildad, och för hennes karakter hade jag
en säker borgen däruti, att hon var Agnes Geijers
bästa vän. Hennes utseende var i sin helhet täckt och
ögonen så förtjusande, att man glömde se på hennes
fula mun. Föräldrarna voro förmögna men ej rika,
helst deras egendom bestod af järnbruk, som ofta äro
underkastade ogynnsamma konjunkturer, och de hade
många barn, som därför hvart för sig icke kunde ur
penningesynpunkt kallas oberoende. Deras hem låg i
Vermland, men de gjorde årligen besök i Upsala och
Stockholm, där jag flitigt fortsatte bekantskapen.
Under en ångbåtsresa till Upsala, som jag gjorde
för att tjäna såsom cicerone åt den förstnämnda af
mina inklinationer och hennes mor, blef jag bjuden
att tillbringa en del af sommaren hos dem på landet;
och redan förut hade jag fått en dylik bjudning till
Vermlandsbruket. Jag hade nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
