Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ung man i verken (1841-1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kungen tagit för en expedition. De ofantliga
uppstaplade högarna af franska föredragningslistor
intygade emellertid ojäfaktigt, att Sverige många år
verkligen styrdes på franska.
Karl Johan själf såg jag icke ofta, och han var
under sina sista år icke mycket ute. På den bal,
som gafs å börsen för att fira hans tjugufemåriga
regeringsjubileum, såg jag dock ett karakteristiskt
drag af den gamle hjältens viljekraft. Han skulle
stiga upp ur en soffa, men benen ville icke strax
göra tjänst. Norske statsministern Due, som märkte
detta, räckte honom då sin hand men fick en ljungande
vredgad blick, och i ögonblicket stod konungen utan
hjälp upprätt på golfvet.
Samtidigt med min tjänstgöring i
justitiestatsexpeditionen arbetade jag ock i
riksarkivet, där äfven jag fick en liten andel af
Hans Järtas riksarkivarielön. som han hel och hållen
delade ut till extraordinarie tjänstemän. Jag ordnade
och registrerade där en del papper hörande till Karl
XII:s historia, om hvilken tid jag redan hade en roman
i tankarna.
Under ett tillfälligt förfall för sekreteraren
uti den då arbetande unionskommittéen, förrättade
jag också hans tjänst och skref då åtskilligt efter
diktamen af Hartmansdorff, som var kommittéens svenske
ordförande. Jag lärde mig då att beundra honom bland
annat för hans oerhörda arbetsamhet. Då jag hade något
att tala om, måste jag antingen besöka honom kl. 6
om morgnarna eller ock passa på och följa honom, då
han gick hem om middagarna från kammarrätten. Någon
annan stund på dagen hade han ej ledig.
Redan under år 1841 utgaf jag min första bok,
»Hjärtklappningen på Dalvik», däruti själfva
novellen egentligen blott var en stomme för en massa
iakttagelser och reflexioner. Det första kapitlet,
som är det långt bästa af boken, var skrifvet för att
utgöra en själfständig skiss, men då ett par läsare
af manuskriptet ifrigt uppmanade mig att fortsätta
berättelsen, lät jag därtill förleda mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
