- Project Runeberg -  Minnen /
I:69

(1906) [MARC] Author: Louis Gerard De Geer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidare stockholmsminnen (1843-1845)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

angenämare och mindre beroende än den talrika omgifnings,
som mer eller mindre lefde på deras bekostnad.

En annan familjekrets, däruti jag blef hemmastadd,
var den arfwedsonska, hvars chef, den gamle Karl
Arfwedson, var Stockholms störste järnexportör och
bankir. Han var en vacker, något kruserlig gubbe, som
i sin ungdom hade, liksom general Bonaparte, gjort sin
kur för m:lle Clary, sedermera Karl Johans gemål. Hans
båda döttrar blefvo gifta med två Cederströmar,
söner till generalamiralen grefve Cederström, som
var bror till min mormor, och den äldre af bröderna,
öfverstelöjtnant vid gardet till häst, var en god vän
till Stjernholmsfamiljen och hade mina båda äldsta
systrar ett par vintrar hos sig i Stockholm, där de
på detta sätt fördes ut i världen. Min syster Lovisa
blef också sedermera gift med direktör Arfwedsons
yngre son Edvard.

Hos Hartmansdorffs, som sågo tämligen mycket folk,
var jag ofta gäst, och för öfrigt umgicks jag i några
ämbetsmanna- och grosshandlarefamiljer. Bland mina
litterära relationer var gubben Brinkman, som jag
emellanåt besökte. Han led svåra plågor af hvad han
kallade tandvärk i hjärtat och kunde aldrig ligga till
sängs utan satt om nätterna påklädd och hopkrupen i
ett soffhörn. I öfrigt var han mycket pigg och sade
själf, att det var skada han snart måste dö i sina
bästa år (han var då 80). En dag berättade han, att
han till sin intimaste korrespondent, friherrinnan
Schwerin, hade skrifvit det af sina alltid numrerade
bref, som öfverensstämde med årtalet, jag vill minnas
det var 1843. Hos honom träffade jag Crusenstolpe, med
hvilken han gjorde mig bekant. Brinkman och jag hade
det gemensamt, att vi båda i en högaristokratisk
omgifning hyste liberala åsikter. Jag var tillsammans
med honom också bjuden på en splendid middag hos min
förläggare Lars Hierta, där jag fick sitta bredvid Jenny Lind.

På de stora baler, som gåfvos af de svenska, norska och
utländska ministrarne med flera plägade jag vara bjuden
och saknade därför icke särdeles att ej hafva råd att
låta mig intagas på Amaranten eller Innocensen. Likaså

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free