Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vidare stockholmsminnen (1843-1845)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för dåliga förbindelser. Äfven i fråga om utseendet
lämnade mig mången vidtberömd skönhet fullkomligt
kall, om hon saknade det slags uttryck, som fängslade mig.
*
I slutet af 1843 miste jag min mor. Hon hade någon
tid varit sjuk af en inre åkomma, och anstalter voro
träffade att föra henne till Stockholm för undergående
af en operation, då sjukdomen hastigt utvecklade
sig till dödsförebud. Jag fick bref, att slutet var
omedelbart förestående, och begaf mig samma afton
hemåt tillsammans med min broder Jacques, som var
elev vid Marieberg. Det var en kall vinternatt, och
bondvagnen ristade oss på den hårdt tillfrusna marken,
under det vi tillryggalade den tolf mil långa vägen,
jagade af ängslan att aldrig mera få se
vår älskade moder i lifvet. Just som vi körde upp på
gården vid Stjernholm, utandades hon sin sista
suck, och en liten stund förut hade hon frågat efter mig.
Ej långt därefter blef hennes broder Gustaf Rudolf
Lagerstråle mördad. Han var ett älskvärdt original; filosofie
magister och landtmäterisekreterare samt hade varit
gift men efter ett kort äktenskap förlorat sin tillbedda hustru,
född Cederström. Såsom änkling köpte han ett helt litet
stenhus på öfversta toppen af Kungsholmen, dit det var
rätt besvärligt att klifva upp med den tidens gatureglering.
Här gjorde han ett stort rum af hela den öfre våningen,
med fönster åt alla fyra sidorna. Detta var hans sofrum,
matsal, bibliotek och arbetsrum. Genom skorstenspipan,
som gick upp midt igenom rummet, och trappuppgången
fick detta rum flera vinklar och trefliga vrår samt
hade en beundransvärd utsikt åt alla håll. I början
hade han icke velat göra någon trappa alls utan endast
fästa en lina i taket och göra ett hål i golfvet,
hvarefter han skulle gå uppför linan på armarna, ty han
var själf liten och knubbig men stark som en björn.
På föreställningar, att han då aldrig skulle få några
besök, emedan hans vänner icke voro lika armstarka
som han, och framför allt med tanken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0075.html
