Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidare stockholmsminnen (1843-1845)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungsholmsbron i går afton? Nu bodde Gerhard vid den tiden
hos sin bror Gustaf Rudolf, och jag skyndade mig
därför upp till Kungsholmen. På bron såg jag med
förfäran nära Eldkvarnen en stor blodpöl i snön;
och när jag kom till Lagerstråles hus, var det
stängdt, men en grannkvinna sade mig, att liket låg
på Serafimerlasarettet. Först sedan jag kommit dit
och lyft lakanet, som var höljdt öfver den döde,
erfor jag, att det icke var min bäste vän Gerhard
utan hans bror, som var offret. Mördarne hade varit
flera. De hade öfverenskommit att råna den förste de
påträffade, som kunde antagas hafva några penningar på
sig; och sedan de ställt ut vakter vid båda ändarna
af bron, följde fyra af dem Lagerstråle och gåfvo
honom bakifrån ett slag i hufvudet med ett tillhygge
af järn, så att han föll, hvarefter de öfvermannade
honom, ehuru han försvarade sig tappert. De hade
likväl icke hunnit plundra honom, förrän en åkande
kom, och de anropade denne under uppgift, att de
funnit en sårad man på bron. Under det de lade honom
upp på slädan, togo de hans plånbok och följde sedan
med till Serafimerlasarettet.
Då Gerhard efter denna rysliga händelse fann det
hemskt att bo ensam i det afsides belägna huset,
flyttade jag till honom för någon tid. Senare gjorde
vi upp ett bolag tillsammans, hyrde ett par rum tre
trappor upp i direktör Arfwedsons hus vid Skeppsbron
och höllo eget hushåll, som sköttes af Gustaf Rudolfs
gamla hushållerska, hvilken var ett nästan lika
stort original som hennes förre husbonde. Hon kunde
aldrig förlåta konung Oskar I två saker, den ena att
blott en af Gustaf Rudolfs mördare blef afrättad,
och den andra afskaffandet af de fattigas enda
nöje – penningelotterierna.
Efter Törnebladh hade Gyllenhaal blifvit
justitiestatsminister. Han var den vänligaste chef
man kunde tänka sig. Vanligen tilltalade han mig så:
»Söta lilla goda De Geer lilla», och till och med en
försupen vaktmästare fick någon gång i hastigheten
heta: söta lilla. Bland de många ämbetsverk, som då
hade sina rum i det kungliga slottet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
