- Project Runeberg -  Minnen /
I:78

(1906) [MARC] Author: Louis Gerard De Geer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vidare stockholmsminnen (1843-1845)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


För öfrigt gick riksdagen sin gilla gång och
lämnade mig föga tid att tänka på annat än mina
protokoller. Talarne på riddarhuset bedömde jag
hufvudsakligen efter som de talade tydligt och
långsamt, och mest värderade jag dem, som sällan
öppnade munnen. Jag gick dock icke så långt som en
kamrat vid protokollet, Knut Bosin, hvilken grinade
så ohyggligt åt orediga talare, att mera än en kom
alldeles af sig.

Med afseende på det sakliga innehållet var
Hartmansdorff vid denna riksdag tvifvelsutan
riddarhusets mest framstående talare. Han gick aldrig
upp i ett plenum utan att på förhand hafva beredt sig
i hvarje där förekommande fråga, och den utredning,
han där lämnade, var i de flesta fall tillräcklig
för sakens afgörande. Oaktadt han talade oftare än
någon annan, gjorde hans rediga, lugna och korrekta
framställningssätt uppfattningen lätt för notarierna,
och då han någon gång icke var närvarande, voro vi
alltid rädda, att diskussionen skulle trassla in sig
och blifva lång. Den störste oratorn var måhända herr
Rääf i Småland, och äfven Nils Palmstjerna visste
att väldigt skaka på riddarhusets sköldar, så att
det gaf genljud i riddersmannen hjärtan. Brodern
Karl Otto Palmstjerna hade däremot ett torrt
föredrag och gjorde ofta midt i meningarna så långa
uppehåll, att man trodde han kommit af sig, men
vid dechiffrering af snabbskriften fann man, att
icke ett ord behöfde tilläggas eller borttagas för
att få en fullkomligt logisk och korrekt mening. En
talare, som gjorde oss besvär och ofta uppträdde,
var presidenten Cederström, vanligen kallad Jakob
med träbenet. Han var en modig och stridslysten kämpe
för allt hvad han ansåg vara rätt, och företrädesvis
höll han strängt på de parlamentariska formerna samt
yttrade, då han tyckte landtmarskalken icke nog
ofta ingripa, att »landtmarskalksklubban borde gå
med vatten». Vanligtvis var han het och uppbrusande
och var då svår att följa med i snabbskrift, helst
hans uttal var något suddigt, men om någon gång
hela husets stämning blef upprörd, var han ensam,
i synnerhet om han själf uppväckt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 17 13:05:24 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/geerminn/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free