Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ting i Skåne (1845 - 1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kom tämligen helskinnad från vågspelet och for helt
belåten hem till Kristianstad med kärran full af handlingar.
Med kristianstadssocieteten gjorde jag bekantskap
under Lagerstråles protektion och kom på god fot både i
presidenten Berg von Lindes och landshöfding Rosens hus.
Den sistnämnde var gift med en syster till grefvinnan
Wachtmeister på Vanås, hvilket gjorde, att vanåsfamiljen
stundom besökte Kristianstad äfven vid andra tillfällen än
större festligheter, och jag fick några få gånger träffa
dem i hvardagslag. Från första stunden kände jag mig
mäktigt dragen till äldsta dottern, Caroline, och snart
kände jag, att hon skulle blifva allvarsamt farlig för mitt
lugn, om jag lät min böjelse taga fritt lopp. Jag ansåg
det nämligen alldeles omöjligt, att däraf skulle kunna
komma något annat än sorg. Det var mig påtagligt, att
hon hade att välja mellan Skånes bästa partier, och huru
långt kunde jag då komma med två tomma händer. Hon
var född och uppfödd i den stolta skånska aristokratiens
sköte med dess kostsamma vanor och anspråk men var på
samma gång själf fattig. Häradshöfding Lilienberg, som
väl kände sitt folk, hade sagt mig, att hennes far väl
hade ett stort fideikommiss men också ofantliga skulder
till följd af okloka kostsamma företag i stor skala och att
man hade att befara, att han icke länge kunde hålla sina
affärer uppe. Jag var därför fast besluten att fly faran
och behålla mig för mig själf samt gjorde inga
ansträngningar för att få stanna i Skåne, sedan mitt
domareförordnande var slut och jag borde inställa mig till min tjänst i
Stockholm.
Sedan min afresa sålunda var afgjord, utan att något
uppslag fanns för att jag någonsin skulle komma tillbaka,
tyckte jag mig kunna våga att under resan till Stockholm
på nyåret i förbifarten stanna en dag på Vanås, som jag
var bjuden att besöka. Väl kommen dit, kände jag, att
jag handlat oförsiktigt, ty det var nära, att jag icke kunnat
slita mig därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
