Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På ting i Skåne (1845 - 1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som diktens svan plaskat emot blomsterstranden. Det
är likväl icke kalla ogenomträngliga klippor, som
afhålla stormarnas våldsamhet; det är vänliga känsliga träd,
som mildra dem till svalkande fläktar. Det är icke ett
af dessa gods, som den mesta tiden stå tomma och i
hvilka deras egna invånare endast stundom gästa
främmande för sig själfva; oafbrutet verkar här samma inre
ande, och likväl äro fyllda plikter det enda enformiga där
finnes; och fastän ingen väg leder därifrån till
hufvudstadens flärd, så finnas andra, befarna, till konstens
hemland och till älskade vänner. Det kan icke köpas för
guld – spekulanterna skulle då blifva för många –, utan
på det ädlas förstfödslorätt måste anspråken grundas af en
blifvande ägare.»
I hvad jag sålunda skrifvit, kunde nog mellan raderna
läsas mina innersta tankar. Åtminstone kunde albumets
ägarinna läsa dem; och så obetydliga som dessa rader än
i sig själfva äro, har jag måhända dem till en del att tacka
för hela min framtida lycka, ty hon har sedan sagt mig,
att när hon läst detta, anade hon min kärlek och gömde
sitt hjärta åt mig.
Emellertid for jag. Jag hade icke förmått det, om jag
sett de tårar, som vid min afresa föllo för min skull. Jag
var alltför anspråkslös för att kunna tro mig hafva gjort
ett så djupt intryck och sökte trösta mig med det hoppet,
att då jag kom in i mina gamla hjulspår i Stockholm,
skulle detta tycke småningom blekna bort, liksom många
andra. Men häruti misstog jag mig. Det trängde tvärt om
allt djupare och djupare. Dock höll jag tappert ut några
månader. Men vid min syster Aurores och Fabian Wredes
bröllop i maj månad träffade jag på Stjernholm Carolines
moster, grefvinnan Wachtmeister på Tistad, och hon talade
om henne för mig med det lifligaste intresse. Hon frågade
ock Aurore, om jag ämnade mig tillbaka till Skåne, och
sade sig mycket önska, att Caroline och jag skulle blifva
ett par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
