Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofning (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl vara en blott höflighet af en ämabel världsmänniska.
En annan gång tog hon mig i kotiljong och utsatte sig
sålunda för faran af en dålig vals. Det var alltid något,
men huru många af mina rivaler kunde icke uppväga denna
enda utmärkelse med tjugu dylika. Hon hade låtit mig
skrifva i sitt album. Där hade flera unga karlar skrifvit
förut, och dessutom lät sådant sig förklara endast af den
omständigheten, att jag var litet författare, äfven om hon
icke hyste det ringaste intresse för min person. Hon hade
vidare en gång sagt mig, att det fanns tre personer i Skåne,
som hon ville, att jag skulle se. Det lät mycket godt; ty
hvarför skulle hon bry sig om, hvilka jag såg eller icke såg,
om hon ej ändå följde mig med en viss uppmärksamhet.
Men hvilka voro dessa personer, som jag borde se?
Hennes morfar och en kusin, som ännu var barn. Bravo! Hon
vill således, att jag skall blifva bekant med släkten. Men
den tredje? – en annan kvinnlig och bildskön kusin.
Hvarför skulle hon just vilja, att jag skulle se en vacker, rik och
giftvuxen flicka? Kunde det möjligen vara därför, att hon
efter den indelning af människorna, som unga flickor i
allmänhet göra, uti dansande och icke dansande, tyckte, att
vi såsom båda tillhörande den senare klassen kunde passa
bra för hvarandra? Detta skulle visst bevisa mycken
vänskap men .... det förde mig icke närmare mitt mål. Dessa
minnen utgjorde väl min dyrbaraste skatt, men huru jag än
vägde och omvägde dem, ville de icke förslå till en
ordentlig förhoppning, att jag någonsin varit något för henne,
och ännu mindre att lämna mig någon borgen, att hon i
detta fall icke redan glömt mig under de långa månader
jag icke sett henne och knappt hört talas om henne, då
jag med en hemlig fasa nästan undvikit att träffa alla
skåningar af farhåga att få höra berättas hennes förlofning.
Men om jag, emot all sannolikhet, skulle lyckas att vinna
henne, kunde väl hennes föräldrar, som med lugna blickar
betraktade saken, låta sin dotter, som ägde välja mellan
så många, bestämma sig för ett i alla afseenden så
ofördelaktigt parti? Mitt sunda förnuft svarade ständigt nej, nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
