Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofning (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var redan skymning, då jag på aftonen anlände
till Vanås. Jag fann familjen sluten i en ring, där
de nyss hemkomna berättade för dem, som icke varit
borta, hvad anmärkningsvärdt de under sin utflykt
erfarit. Det var en älsklig tafla, och likväl kände
jag mig orolig vid dess betraktande. Hon var icke där,
och likväl måste hon veta, att jag var kommen – och
ana hvarför jag var kommen. Såg det icke ut, som om
hon just ville visa mig, huru litet jag intresserade
henne. Knappt kunde jag deltaga i samtalet; med
en så spänd otålighet lyssnade jag efter ljudet
af hennes steg; ty en gång skulle hon väl ändå
komma. Mina öron hörde intet, och mina ögon sågo
intet, men på en gång kände jag någonting i luften,
som sade mig: Hon är här. Jag steg upp och vände
mig om samt fann henne framför mig. Hon hade, jag
vet icke af hvilket infall, sökt smyga sig inpå mig,
och säkert var det icke hennes fötter, som förrådde
henne. Men hennes hjärta hade flugit före henne mig
till mötes; ty hon har sedan sagt mig, att detta
var första gången hon tänkte, att vi skulle blifva
så nära förenade. Detta fick jag dock icke veta nu;
men blott den omständigheten, att hon icke kom In på
vanligt sätt för att hälsa på mig, var tillräcklig
att lifva mitt hopp, att hon för mig kunde hysa mer
än vanliga känslor. Innan jag visste ordet af, blef
det efter en stund uppbrott, utan att jag kunde säga
mig hafva något vidare närmat mig målet. Nedkommen
på mitt rum räknade jag efter, att blott aderton
timmar återstodo för mig af detta så kära besök. Ty
på eftermiddagen följande dag måste jag resa till
Brösarps tingsställe för att hålla höstetinget med
Albo härad. Af dessa aderton timmar var jag dömd
att sofva bort eller overksamt förnöta hälften. Och
hvad skulle jag väl hinna uträtta på de återstående
nio? Skulle jag väl våga uttala det, som låg mig på
hjärtat? Det vore en djärfhet, hvarigenom jag satte
allt på spel, ty äfven om hon hade något tycke för
mig, icke kände hon mig tillräckligt för att fatta
ett sådant beslut; och ett förhastande å min sida
kunde då lätt medföra ett afslag å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
