Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofning (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonsin skulle tillåta henne att taga mig, därom
visste jag i själfva verket ingenting. Jag kunde
icke ens själf ogilla deras tänkesätt, om de icke
ville gifva mig sin dotter; och var det väl rätt
då af mig att fortgå på den väg jag börjat? Nej,
jag måste först af allt veta, om jag någonsin kan få
henne, innan jag söker störa lugnet i hennes hjärta
lika mycket, som det redan var stördt i mitt. Knappt
hade denna tanke blifvit mig riktigt klar, förrän
jag beslöt att skrifva till Carolines mor, och jag
hade icke väl fattat detta beslut, förrän jag kände en
oemotståndlig håg att genast börja brefvet. Emellertid
låg jag i mörkret och kom ihåg, att elddonet var
inläst i det stora arkivskåpet. Jag steg upp och
trefvade mig dit, sedan jag med svårighet letat upp
nyckeln. Jag öppnade en dörr och kände på hyllorna;
min hand mötte endast stenar och knifvar m. m., och
jag påminte mig nu, huru denna samling af mordvapen,
som varit förevisade i rannsakningar och här inlagda,
till större delen voro fläckade af blod. I ett annat
fack fann jag dock slutligen hvad jag sökte, och snart
satt jag färdig att börja mitt friarebref. Härmed hade
sig dock icke så lätt. När jag nu skulle presentera
mig, fann jag först rätt tydligt, hvilket dåligt parti
jag var. Väl hade jag en egen tro på min förmåga att
bana mig vägen och att en gång kunna föda en hustru
äfvensom på mitt tålamod att kunna vänta, till dess
den tiden kom. Men att bibringa andra en sådan tro och
ett sådant tålamod, var en vansklig sak. Jag funderade
och skref åtminstone två timmar; läste sedan igenom
hvad jag skrifvit, ref sönder det såsom odugligt –
och gick åter till sängs. Samma öde hade följande
dagar flera andra försök, men innan jag reste från
tingsstället, hade jag likväl mitt opus färdigt;
och så snart jag återkom till Kristianstad, lade jag
in det i ett konvolut tillsammans med manuskriptet
till en half roman, Karl XII:s page, som jag lofvat
dem läsa på Vanås. Härigenom ville jag förekomma,
att mitt bref skulle ha utseende af en billet doux, då
jag lämnade det till en löjtnant Qveckfeldt, som reste
ut till Vanås – möjligen för att själf fria, ty för
sådana afsikter misstänkte jag nu hela karlsläktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
