- Project Runeberg -  Minnen /
I:102

(1906) [MARC] Author: Louis Gerard De Geer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofning (1846)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Detta var en lördag, och redan samma afton började
jag blifva otålig efter svar, men ännu gick det
att skrifva på tingsprotokollerna. Söndagen kom,
och söndagen blef slut, utan att jag fick någonting
höra. Måndagsmorgonen var jag i den förfärligaste
oro. Bittert ångrade jag nu att icke hafva dröjt
att skrifva, till dess jag kunnat lyckas vinna någon
högre grad af tillgifvenhet hos föräldrarne, hvilket
hade varit den enda grund för ett rimligt hopp om
framgång. På arbeta var ej att tänka. Hela dagen
satt jag vid fönstret i hopp att likväl något svar en
gång skulle anlända. Emot middagen såg jag Qveckfeldt
återkomma. Hans vagn stannade utanför huset, där
både han och jag bodde. Jag hoppades säkert, att
han hade bref till mig, men ägde icke mod att gå ned
och fråga honom. Desto ifrigare lyssnade jag på hans
steg uppför trappan. Han gick förbi min dörr och upp
till sig, en våning högre. Således hade han intet
bref. En möjlighet fanns dock ännu, att han hade
det nedpackadt eller icke genast påmint sig det. Jag
hörde, huru han åter gick ut, och gensköt honom nu i
förstugan. Han hälsade så mycket från Vanås; de mådde
alla bra, och mitt paket var riktigt aflämnadt. Nu
var det ute med hoppet; ty jag hade skrifvit, att
jag i uteblifvandet af svar skulle se ett afslag,
som kunde vara oangenämt att på annat sätt gifva. Men
icke hade jag trott, att man så skulle taga mig på
orden. Ännu satt jag kvar, till dess det var lika
skumt på gatan som i min själ. Ett spann, förspändt en
stor vagn, ådrog sig min uppmärksamhet. Jag frågade
mina skrifvare, om de kunde se hvems det var. De
svarade, att det troligen var grefve De la Gardies,
som återvände från en auktion på Råbelöf, dit de på
dagen utrest. Nu lämnade jag fönstret och sökte åter
fästa uppmärksamheten vid mina pappersluntor. Efter
några minuter inträdde likväl grefve Wachtmeister
på Vanås i rummet. Med klappande hjärta bad jag
honom stiga in i ett inre rum. Han satte sig ned
och började utan alla preludier: »Jag kan försäkra,
att det gifves ingen, åt hvilken jag hellre skulle
gifva min dotter.» Här stannade han tvärt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free