Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Beckaskog och kunde efter tillfrisknandet endast
i korta dagsresor återvända till Stockholm. Drottning
Josefina tog då med henne ett af kvarteren på Vanås,
där äfven hon erhöll underrättelse om förlofningen.
Genast efter min återkomst till Vanås eklaterades vår
förlofning utan allt slags högtidlighet, endast genom
att omtala den för tjänstfolket. Vi hade så litet
varit sedda tillsammans, och vår bekantskap hade
i själfva verket varit så kort, att underrättelsen
väckte stor öfverraskning. Den gamle liflige baron
Gyllenkrook på Sinklersholm, som händelsevis kom på
besök den dagen, då nyheten tillkännagafs, blef den
förste spridaren. Han begaf sig i sporrsträck hem och
utropade tvärs öfver gården: »Caroline Wachtmeister
är förlofvad!» Trenne tillbedjare, som kallades
»de tre männen i den brinnande ugnen», hade knappt
hunnit i mig ana en rival, förrän de funno spelet
förloradt. Mången runkade betänksamt på hufvudet
åt ett så lättsinnigt beslutadt parti, som icke
ens lämnade några garantier för en tarflig utkomst
och där dessutom ena parten var af den misstänkta
egenskapen »bokskrifvare», som i allmänhet icke stod
i hög kurs i Skåne. Häradshöfding Lilienberg, som jag
skriftligen underrättade, svarade i ett bref. där man
kunde läsa hans farhågor mellan raderna, men tillade
dock: »Flickan kan bli bra med tjänliga lämpor.» Med
mig bekanta skåningar, som i Stockholm med entusiasm
talat om Caroline och tolkat min tystlåtenhet därunder
såsom likgiltighet, kunde icke nog förvåna sig öfver
detta oväntade uppslag; och Leijonhjelm, som så
mycket hört Caroline beundras, skref, att det var
alldeles obegripligt, att jag kunnat få henne. Men
alla Carolines närmaste mottogo mig förunderligt nog
med öppna armar. Utom af Carolines tre förutnämnda
mostrar, rönte jag af en fjärde, Fredrika, från första
stunden en högt värderad vänlighet, som måhända till
en del hade sin grund däruti, att hon själf hade gjort
ett lika vågadt kärleksparti som vårt, hvaraf hennes
storsinta själ väl blifvit interfolierad med många
små husliga bekymmer men icke dukat under. Ett rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
