Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad som för mig framstår såsom en betänklig afart
i konsten är dessutom tendensen att vilja lösa de
mest invecklade sociala frågor med framställningen
af onaturliga undantagsmänniskor.
Innan jag börjat med Karl XII:s page, hade jag
en gång skrifvit till min äldsta syster, att jag
alldeles förlorat lusten att författa, kanske till
en del därför, att jag fått mindre godt om tankar,
men också därför, att jag tyckt mig finna det icke
nyttigt för mig själf att vara författare, emedan
många goda tankar, som födas invärtes och vilja
söka sig luft, icke, om de få en så lätt utväg som
genom en skrift, åstadkomma någon djupare verkan
att ombilda och förbättra ens eget väsende. Jag
såg häruti en förklaring, hvarför lyckliga skalder,
snillen och skådespelare, som hysa de vackraste och
ädlaste känslor, likväl ofta äro tämligen dåliga
människor. Själf hade jag mången gång erfarit en
inre liflig ansats att uträtta någonting godt eller
duktigt; men sedan jag fallit på den idéen att använda
samma motiv för någon af mina små romanhjältar och
låtit dem handla, så hade jag däraf känt mindre behof
för egen räkning. Jag hade härvid bland annat haft
Nyboms varnande exempel för ögonen. Olyckligtvis var
min egen ädla föresats att sluta med författarskapet
icke fastare rotad, än att jag icke långt därefter
åter skref en roman. Men icke tror jag heller längre,
att jag däraf tagit någon skada. Goda tankar kunna
gudnås afdunsta lika lätt, om de än icke blifvit
framlagda i böcker.
En annan omständighet, som ingaf mig betänklighet
emot att blifva författare, var, att jag kom på
mig själf med en hemlig önskan, att hvad jag skref
måtte fylla så många ark som möjligt för att öka
författararfvodet, för hvilken frestelse många andra
författare också påtagligen dukade under på bekostnad
af deras arbetens verkliga värde. Jag erinrar mig,
huru häraf vid den tiden hos mig uppstod en åsikt,
att författares äganderätt till sina skrifter borde
kringskäras så mycket, att författarskap icke kunde
göras till ett särskildt lefnadsyrke. Jag trodde,
att det då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
