Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nöjaktigt klarerade, sannolikt äfven till belåtenhet för
de tilltalade, hvilkas fel visades icke hafva varit
af någon gröfre art.
Samtidigt hade jag måst läsa korrektur på min roman,
som höll på att tryckas, och jag blef af feber och
arbete så medtagen, att jag måste åka till hofrätten,
och förlorade nästan förmågan både att sofva och
äta. Under detta mitt nervösa tillstånd kändes det
dubbelt hårdt att vara så långt och så länge skild
från min fästmö. I bref, som hon förvarat, skref
jag till henne, att det föreföll mig ibland såsom
en möjlighet, att under en längre frånvaro hennes
tillgifvenhet för mig kunde, visst icke förbytas
eller försvinna, – men ändå förminskas. Man såge
sådana otroliga verkningar af tiden; och då det
enda, hvarigenom jag vore förtjänt af hennes hjärta,
vore min kärlek, men jag icke på så lång tid finge
visa den, skulle hon väl kunna älska mig lika högt i
minnet? Hennes bref, fulla af den innerligaste ömhet,
lugnade mig alltid och gjorde mig lycklig. Särskilda
omständigheter förorsakade mig likväl vid ett
tillfälle, för första och sista gången, ett kort
anfall af svartsjuka.
Föremålet var ingen mindre än kronprins Karl. Han
var nu tjuguett år gammal, med ett intagande yttre
och af ett manligt hurtigt väsende, samt ansågs
i allmänhet oemotståndlig för unga flickor, som i
stora skaror angrepos af den s. k. prinssjukan. Han
hade redan ett par år förut visat ett lifligt tycke
för Caroline och vid ett besök på Vanås skrifvit
ömma utgjutelser i hennes album, hvilka dock på mig
gjorde föga intryck, emedan de endast innehöllo lånade
känslor. Jag igenkände nämligen i dem verser af min
vän Nybom, hvilka endast genom några små mindre
lyckade förändringar här och där blifvit lämpade
för tillfället. Medan jag denna höst var bunden
i Stockholm, gjorde han åter ett besök på Vanås,
åtföljd af åtta herrar. Här gjordes promenadturer och
anställdes danser, därvid kronprinsen mest sysselsatte
sig med att lära Caroline den nyligen införda dansen
polka-mazurka. Hon beskref allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
