- Project Runeberg -  Minnen /
I:123

(1906) [MARC] Author: Louis Gerard De Geer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta i bref till mig på sitt vanliga lugna sätt
och sade, att hon fann festen rätt lyckad samt att
kronprinsen varit hygglig och lagom hela dagen utom
vid middagsbordet, då han satt midt emot henne och
såg oupphörligt på henne.

Några dagar därefter var en lysande bal för
kronprinsen på Vidtsköfle, där hela provinsen var
samlad. Äfven härom fick jag den trognaste beskrifning
af Caroline. Hon berättade bland annat, att hon,
oaktadt sitt försök att neka, måst dansa en hel
polka och nästan alla polkaturerna i kotiljongerna
med hans kongl. höghet, fastän hon eljest lagt af
att dansa denna ansträngande dans. Men han hade
förklarat, att ingen af de andra damerna kunde dansa
den rätt. Återkommen till Beckaskog, hade han, vid
sin afresa till Stockholm, med Carolines morbror,
Fredrik Wrangel, skickat henne en bok, som hette »the
white Slave» och som han sagt sig nödvändigt vilja,
att hon skulle läsa, samt skrifva upp hvad som däri
mest anslog henne och låta honom få del däraf. Detta
förargade mig visserligen, men jag förlorade dock ännu
icke mitt jämnmod, i synnerhet som Caroline i sitt
bref tillade berättelsen härom: »Är det icke rysligt
tråkigt? Hvad gör det honom, hvad jag tycker om eller
inte? Tycker du, att det är opassande, så bryr jag mig
inte om, om han blir ond, utan låter bli alltihop.»

Men nu kom det värsta. Lejonhjelm, som då var
tjänstgörande kammarherre hos drottningen, hade
varit i kronprinsens sällskap på en ångbåt, jag tror
från Tullgarn, och där hade han öppnat sitt hjärta
för Lejonhjelm, talat om sitt tycke för Caroline
Wachtmeister och berättat, att han lånat henne en
bok med begäran, att hon skulle anteckna de ställen
däruti, som motsvarade hennes hjärtas känslor, och
han hoppades, att han på detta sätt skulle aflocka
henne några »ömhetsvinkar». Lejonhjelm, som var min
uppriktige vän, ansåg sig i anledning häraf böra
varna mig, och nu väcktes hos mig en förfärligt hemsk
känsla, som ännu står för mitt minne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free