- Project Runeberg -  Minnen /
I:124

(1906) [MARC] Author: Louis Gerard De Geer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlofningstiden (1846-1848)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvilken inbilsk narr är du icke, sade jag till mig
själf, som tror dig kunna gå här säker, då du för
många månader lämnat din fästmö sextio mil borta,
ställd på de svåraste prof en ung flicka kan få
att genomgå. Menar du dig vara en så öfverlägsen
personlighet, att du i all evighet kan lita på att
blotta minnet af en tillgifvenhet, som du efter en
kort bekantskap vunnit, skall vara nog för att din
utkorade icke skall hafva ögon för någon annan, icke
ens för den mest bedårande prins, som söker eröfra
hennes hjärta!

Då Caroline själf till mig hänskjutit att bedöma,
om jag ansåg det opassande, att hon lämnade prinsen
anteckningar ur hans bok, dröjde jag ej att skrifva,
att jag fann, att detta skulle vara för henne
komprometterande, och bad henne härom meddela sig
med sin mor. Mitt bref bar nog tydliga spår af min
upprörda sinnesstämning.

Innan jag fick svar på detta bref, hade jag dock
redan återfått mitt lugn, och härtill bidrog i främsta
rummet, att jag därförut fick två andra bref, skrifna
efter det kronprinsen rest från Skåne, och som andades
samma fulla tillgifvenhet och förtroende för mig som
alltid förut och uttryckte en lika djup saknad som
min öfver vår långa skilsmässa. Slutligen nämnde hon
också, att hon höll på med att läsa the white Slave
men fann ingenting däruti att skrifva upp, och i alla
fall tänkte hon låtsa, som om hon glömt hela saken.

I svaret på mitt oroliga bref behandlade hon mig
med en lugnande, nästan moderlig kärlek. Hon kunde
väl förstå mina känslor och höll ändå mera af mig
för att jag varit orolig. Men mitt bref hade hon
sönderrifvit och icke visat det för sin mor, emedan
hon däraf skulle kunnat föreställa sig, att jag icke
hade fullt förtroende för min trolofvade.

Af hela min svartsjuka stod nu ingenting mera kvar,
än att jag skämdes för densamma, men min kärlek hade
slagit ännu djupare rötter.

I sitt uppförande mot Caroline hade kronprinsen aldrig
med ett enda ord brustit i aktning och gjorde det icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free