Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förlofningstiden (1846-1848)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heller framdeles. Vid samma tid, som min roman
utkom, lät han trycka en af honom författad, benämnd
Fosterbröderna, hvaraf han skickade mig ett exemplar
med några till mig ställda verser, däruti han uppdrog
en parallell emellan våra hjältar och hjältinnor samt
lyckönskade mig med ett visst resigneradt vemod. En
strof lydde så:
»Dock säll är du, en Gunhild har du funnit
som i din dikt så ren, så skön och fri.
Men om mitt hjärta för en Tora brunnit,
min himmel ej skall uppå jorden bli.»
Under den myckna beröring, hvari han och jag sedan
kommo till hvarandra, vände han sig aldrig mera till
Caroline med något slags flirtation. En gång efter
många år, då han redan var kung och hon excellensfru,
ville han upplifva minnet af sina forna danser
med henne och bjöd upp henne till en vals på en
stor slottsbal, fastän hon länge sedan lagt af att
dansa. Men hon vägrade.
Med den 1 november 1847 var min adjunktion i Svea
hofrätt slut, och jag således för tillfället utan
sysselsättning, hvilket var rätt lyckligt, emedan
jag måste sköta min hälsa och tidtals hålla mig
vid sängen. – Jag fick nu att välja på att antingen
få en ny tillfällig adjunktion i Svea hofrätt från
nyåret, hvarförinnan Mörner icke begärde ledighet
för riksdagen, eller att mottaga en fast adjunktion
i Skånska hofrätten med 1,000 r:dr b:ko i årligt
arfvode. Presidenten Berg von Linde, som kommit upp
till Stockholm för riksdagen, sökte enträget härtill
öfvertala mig och lofvade, att han skulle föreslå
mig till assessor vid första ledighet, som därefter
inträffade. För min egen del var jag härtill mycket
benägen, men mina svärföräldrar ville i början icke
höra talas därom. De ansågo mig vara en så framstående
person, att jag endast behöfde peka på hvilken hög
tjänst i Stockholm, som jag ville hafva, och kunde
med skäl tycka, att deras så firade dotter vore värd
ett bättre öde än att i all sin tid sitta såsom fru
till en assessor i en liten landsortsstad utan vidare
utsikter för framtiden. Sedan jag öfvertygat dem,
att min bana icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0129.html
