Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gift man och assessor i Skånska hofrätten (1848-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
debet och kredit att gå ihop, tack vare assessorskans
beundransvärda omtanke och administrativa förmåga.
År 1850 bevistade vi två af mina syskons bröllop,
nämligen min bror Jacques’ med Hedda Hamilton på
Areslöf och min syster Ebbas med Hans Wachtmeister
på Tromtö. Det senare celebrerades bland annat med
en storartad folkfest vid Johannishus, dit icke
allenast alla godsets underhafvande voro bjudna
utan ock alla af allmogen däromkring, som ville komma
dit i den alltmer och mer ur bruk gående blekingska
nationaldräkten. Där beräknades att omkring 3,000
gäster hade kommit, och säkerligen var det sista
gången man sett en så stor samling i den vackra
blekingsdräkten. Många hade förutspått, att de vilda
blekingarne icke skulle kunna samlas i så stort antal,
utan att betänkliga oordningar skulle inträffa,
men allt aflopp gladt och fredligt.
1851 års sommar förvaltade jag under två och en half
månader ett revisionssekreterareämbete, hvilket var
en ganska allvarsam lärospån, emedan tjänstgöringen
indelats så, att hvar och en fick sina föredragningar
i Högsta domstolen två veckor i rad och jag till
mina veckor fått ovanligt många hemställda brottmål,
så att domstolen, som vanligen icke behöfde sitta om
fredagarna, nu måste icke allenast göra det utan ock
tillsläppa en eftermiddag i veckan.
Dagligt Allehandas utgifvare, V. F. Dalman,
var då, ehuru en äldre man, endast kanslist i
justitierevisionsexpeditionen och indelad på min
revisionssekreterarerotel. Han betalade under hand en
annan för att göra hans tjänst, hvarmed man öfversåg,
emedan han själf skref en stil, som var nästan omöjlig
att läsa. Då det led emot slutet af mitt förordnande,
hvarunder han icke satt sin fot i ämbetsrummet,
där han rätteligen skulle uppvakta hvarje dag,
mötte jag honom en dag på Djurgården, och som vi
varit kamrater i riddarhuskansliet, kom han vänligt
till mig, sade det vara kärt att se mig och frågade,
hvad som fört mig till Stockholm. Jag svarade, att
jag kommit för att sköta en rotel i revisionen. »Du
är då nyss kommen», sade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
