Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gift man och assessor i Skånska hofrätten (1848-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämdt ett visst kvantum, som af hvarje fånge skulle
på en dag fullgöras utan betalning, men för hvad
han arbetade därutöfver erhöll han premier. Man
hade försökt att upphöra med dessa premier, men
följden blef, att arbetskvantiteten blef ytterst
liten. Fångarne försökte väl icke att strejka, men de
beklagade sig öfver en sådan maktlöshet, då de icke
fingo annat än fångkosten, så att produkten blef klen,
och entreprenörerna af deras arbeten förklarade,
att om de icke finge gifva premier, kunde de icke
vidare förhyra deras arbetskraft. Nu befanns det på
Långholmen, att nästan alla fångar gjorde betydligt
öfverarbete och många ända till två å tre gånger så
mycket som det fastställda dagsverket. Jag fäste
kommendantens uppmärksamhet på orimligheten häraf
och nödvändigheten att höja dagsverkskvantum. Han
medgaf, att detta var alldeles för lågt, men sade,
att enda möjligheten att få fångarne att uppföra
sig stilla var att göra dem belåtna; och han för
sin del skulle icke våga säga dem, att fordringarna
blifvit stegrade, emedan han då fruktade att blifva
ihjälslagen. Vid en inspektion af fängelset lät jag
då uppställa hela styrkan och förkunnade dem, att
fångvårdsstyrelsen beslutit att fördubbla kvantum af
det obetalda dagsverket. Ingen yttrade något missnöje,
och det visade sig, att rätt vackra premier ändå
kunde förtjänas.
I Stockholms länsfängelse besökte jag en lifdömd
mördare, för hvilken till och med konung Oskar I
afslagit nåd. Han var helt ung men hade länge varit
en dålig människa, innan han försåtligt mördade sin
husbonde. Nu var han så helt och hållet omvänd,
så renad från allt jordiskt slagg och så full af
förtröstan på sin frälsare, att jag icke af samtal
med någon haft större uppbyggelse och icke känt
mig stå så långt under någon annan medmänniska som
under denne grofva brottsling. Han ville alls icke
förskonas till lifvet, dels därför, att han fruktade
att då återfalla till ett dåligt lefverne, och dels
därför, att han kände ett behof att med ett rättvist
straff få försona sitt brott. På min fråga, om han
hade någon önskan för detta lifvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
