Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - President i Göta hofrätt (1855-1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som erbjöd mig förordnanden till revisionssekreterare,
justitiekansler och generaldirektör, samt
föreslog mig till president och slutligen till
Justitiestatsminister. Då jag nu tog afsked af honom,
sade han sig väl kunna förstå mina betänkligheter
men befarade för egen del, att han genom mitt afslag
skulle få svårt att komma ifrån ämbetet, emedan han
icke visste någon annan, som konungen var hågad att
acceptera. Günther blef dock inom kort nämnd till
hans efterträdare.
Det var helt och hållet af misstro till egna krafter
men icke af brist på ärelystnad, som jag denna
gång icke vågat taga ett så ödesdigert steg, som det
ifrågasatta. Jag förutsåg emellertid, att sedan ögonen
en gång blifvit fästa på mig, samma fråga, eller någon
likartad, förr eller senare skulle komma att åter
till mig framställas, ehuru jag icke var egenkär nog
att inbilla mig, att icke många andra större förmågor
alltid skulle finnas att tillgå. Men den tiden spelade
börden och sociala förhållanden en vida större roll
än nu. Ingen ofrälse man hade ännu blifvit beklädd
med excellensvärdigheten, och om det skett, skulle
den förnäma världen icke blott rynkat på näsan däråt
utan äfven sannolikt sökt bereda både »parvenyen»
och regeringen andra obehag, hvilka man kunde undgå
genom att hålla sig inom aristokratien. Men äfven
hos den stora allmänheten ägde ännu aristokratien ett
visst traditionellt anseende, som gjorde den mindre
afundad. Till och med inom ämbetsmannaståndet fördrog
man lättare, att börden i någon mån togs i betraktande
vid höga tjänsters tillsättande, än att skickligheten
skulle uteslutande läggas till grund, ty därigenom
kunde de ofrälse undgå att anse sig förbigångna på
grund af bristande skicklighet. Vid sådant förhållande
blef valet inskränkt inom en viss klass, hvarigenom
den förlägenhet, som i alla fall så ofta uppstår vid
valet till höga ämbeten, ökades. Ty äfven bland dem,
hvilka tillhörde den kategori, inom hvilken valet
borde ske, var det icke uteslutande vid skickligheten
och förmågan att väl sköta ämbetsgöromålen, som
afseende fick fästas. Själfva personligheten äger vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
