Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildandet af 1858 års ministär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en sådan plats skulle anse äfven det minsta steg viktigt.
Men som kronprinsen vore oansvarig för Günthers
tillsättande och täta ombyten icke vore nyttiga, hade Hamilton
gifvit kronprinsen det rådet att behålla honom, helst någon
nödvändighet icke vore, att Hamilton ginge in.
Kronprinsen hade emellertid förklarat sin önskan att icke alltför
länge sakna Hamilton och därför sagt sig icke vilja
behålla Günther mera än högst ett år. För att få en
efterträdare åt honom hade Hamilton tillstyrkt, att kronprinsen
skulle vända sig till mig. Han kände väl min
obenägenhet för platsen men tilltrodde mig ock så mycken
pliktkänsla, att jag icke skulle säga nej, om jag verkligen
behöfdes, helst jag blifvit alltför ung framdragen för att
billigtvis kunna göra anspråk på att där jag var få förblifva
i ro till döddagar. Ingen vore på förhand vuxen
justitiestatsministersämbetet; först under och genom dess utöfning
kunde man därtill utbilda sig, och till en sådan
bildningsförmåga trodde han mig förmögen.
Själf förklarade sig Hamilton icke vara partiman, om
han än ansågs så, och tyckte sig kunna sitta tillsammans
med hvem som helst för hans politiska tro, emedan af de
frågor, som i Sverige egentligen bestämma de politiska
färgerna, kanske icke en förekommer på tio år. Liten
nyansering inom konseljen ansåg han tvärt om nyttig och
trodde, att om man blott kunde få den sammansatt af
personer, som i anseende till lynnen icke voro alltför
stridiga, som hade aktning för hvarandra och önskan att bilda
en fast sammanhållning, så skulle konseljens ställning icke
blifva så farlig, vare sig i förhållande till folket eller till
regenten. Kronprinsen vore måhända till sina sympatier
något starkt lutande åt forntida former för monarkien men
icke otillgänglig för skäl och behöfde därför i vissa fall
kompakt motstånd af en enig konselj. Detta insåg han
äfven själf, och ett bevis därpå var, att en af de första,
som han velat kalla in i sin konselj, var öfverste Thulstrup,
som alltid, ifrån kronprinsens barndom oförställdt förehållit
honom allt hvad hos honom funnits klandervärdt. Långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
