Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Justitiestatsminister 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjordes hon myndig vid 21 års ålder men med rätt att
afsäga sig myndigheten.
Många, som förutsågo, att den förstnämnda lagen skulle
blifva föga anlitad, då kvinnan själf skulle vid domstol
begära dess tillämpning, ansågo det icke löna mödan att
sanktionera densamma, men jag, som var lifligt intresserad
för saken, enär efter min erfarenhet kvinnorna i allmänhet,
och allramest i de lägre klasserna, äro vida mera
hushållsaktiga och måna om sina penningar än männen, var
angelägen att taga fasta på det lilla, som stod att få i den rätta
riktningen, öfvertygad, som jag kände mig, att det icke
skulle komma att dröja länge, förrän ett ytterligare steg
kunde tagas; och i detta fall visade sig min förmodan riktig.
Prinsessan Eugenie var en af de första, om icke den
första, som på grund af denna lag gjorde sig myndig.
Gången af denna lagstiftningsfråga ger mig anledning
att nedskrifva ett stycke af min politiska trosbekännelse.
Jag är optimist icke blott i fråga om världsstyrelsen i
dess helhet utan ock i fråga om samhällsutvecklingen, och
jag ställer det slutliga målet för mitt samhällsideal ganska
radikalt i afseende å frihet, broderlighet och jämlikhet.
Men lika öfvertygad som jag är, att utvecklingen går mot
detta mål, oemotståndligt och oberoende af de små
mänskliga krafter, som arbeta för eller emot, lika öfvertygad är
jag, att denna utveckling, i stort sedt, måste gå ytterst
långsamt och ojämnt, – långsamt därför, att mänskligheten
är på långt när icke mogen för samhällsidealet, och ojämnt
till följd af den relativa styrkan eller svagheten af de
mänskliga krafter, som spjärna emot eller verka framåt. Det är
sant sagdt, att revolutioner uppkomma därigenom, att
lagarna stå stilla men människorna förändras. Men
revolutioner uppkomma också därigenom, att lagarna förändras
fortare eller i annan riktning än människorna. Republikerna
och kejsardömena i Frankrike lämna exempel på båda
fallen. Den sanna statskonsten består i att förekomma
revolutioner eller, i smått, att aldrig drifva fram någonting
fortare, än att det allmänna tänkesättet icke må verka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
