Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Justitiestatsminister 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Oskar och drottning Josefina. Jag kom i god tid
och fick nu för första gången fullgöra det pinsamma
åliggandet att deltaga i ett stort galaklädt sällskap, under det
man från rummet bredvid genom den öppna dörren hörde
en moders jämmerrop. Allt gick dock lyckligt, och den
blifvande konungen inbars och visades för sällskapet.
Omedelbart därefter visade mig änkedrottning Desirée en
utmärkelse, i det hon gick till mig tvärt öfver golfvet och
sade: »Vous êtes le premier, qui me félicite», något hvarpå
jag aldrig hade tänkt.
Efter en liten stund inbars också konung Oskar i
rummet på en bår. Han sades icke på ett par veckor hafva
talat ett ord, men nu sade han, så snart han kom in: »Det
är ju roligt, att det är öfver.» Detta bevisade, att han ägde
mera medvetande än man trott. Han återföll dock genast
i sitt letargiska tillstånd, och jag vet icke, om han någonsin
mera återvann eller begagnade sin talförmåga.
Inom konseljen rådde hela denna tid den bästa sämja.
Wallensteen, Gripenstedt, Almqvist och Lagerstråle voro
män af den nya tiden, och i det hela äfven Manderström.
Hamilton, Anjou och Björnstjerna voro visserligen mera
konservativt anlagda, men Hamilton var särdeles
tillmötesgående och utjämnade alla svårigheter hos regenten, hvars
obegränsade förtroende han ägde.
Ministären kallades vid denna tid med rätta den
Hamilton-Manderströmska. Jag hade både för liten erfarenhet
och för mycket att i början sköta med mitt eget
departement för att taga någon verksammare del i den högre
politikens ledning, däruti Hamilton var en erkänd mästare.
Han var af de liberala misstrodd för dolda afsikter, efter
hvad jag tror orättvist, hvaremot han föreföll mig vara från
föregående tid nog mycket personligen bunden vid ledarne
på riddarhuset och af prästeståndet. Manderström åter
hade redan såsom kabinettssekreterare ådalagt sin förmåga
och grundlagt sitt rykte att veta råd för allting och tjäna
såsom praktisk hjälpreda för både konung och ministrar
samt alla andra, som icke kunde reda sig själfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
