Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Justitiestatsminister 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid, som härtill åtgick, svalnade intresset och hela saken
glömdes.
I några benådningsfrågor hade jag ock besvär att
komma till rätta med kronprinsen. Han var till sin natur
långt ifrån grym eller blodtörstig, men han hade under
början af sin regeringstid en stark tro på nyttan och
nödvändigheten af dödsstraff och prygel. Under senaste
tiden af Oskar I:s regering hade intet dödsstraff blifvit
verkställdt, och alla lifssaker, däri inga nådeskäl kunnat
uppletas, hade blifvit uppskjutna. Dessa blefvo nu
företagna och fastställda, sedan kronprinsen tillträdt
regeringen, och följden blef en talrikare mängd afrättningar än
som på länge inom så kort tid ägt rum, så att under år
1858 icke mindre än 14 af honom underskrifna dödsdomar
blefvo verkställda. Denna samling af grofva brottmål var
undanstökad före min tid, och allmänna tänkesättet
gillade nog då, att icke dödsstraffet kom alldeles ur bruk,
men svårligen kunde någon önska, att dödsstraffet skulle
tillämpas å alla de fall, för hvilka det i då gällande
drakoniska lag var stadgadt. Men äfven om Högsta
domstolen enhälligt tillstyrkt förskoning till lifvet, var det
stundom förenadt med svårighet att få kronprinsen att gå
in därpå.
I motsatt riktning kom jag sedermera att uppträda
såsom rådgifvare åt konung Oskar II, som var en principiell
motståndare till dödsstraffet och till en början icke ville
underskrifva någon dödsdom, om blott en enda
konstitutionell rådgifvare, vare sig inom Högsta domstolen eller
statsrådet, hade tillstyrkt förskoning till lifvet. Detta lät
sig emellertid icke konsekvent vidhållas, då justitierådet
Olivecrona alltid afstyrkte dödsstraffet utan afseende på
omständigheterna vid brottet, och utgången icke kunde
göras beroende endast däraf, om han öfvervarit målet eller
icke, helst han icke kunde öfvervara några norska mål.
Men så snart nåden fick bero af befintligheten af
förmildrande omständigheter, var jag villig att låta sådana i
vidsträckt mån gälla, och ytterst få dödsstraff hafva efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
