Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- År 1860 (Norska frågan m. m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidor erkändes tvärt om, att han under de brydsammaste
omständigheter handlat med klokhet och värdighet. Jag
hade på denna fråga i Sverige vunnit en popularitet,
som jag dock gärna skulle afstått, om jag därmed
kunnat köpa, att frågan icke hade blifvit väckt,
ty jag förutsåg omöjligheten, icke minst för mig,
att föra densamma till en tillfredsställande lösning.
Motionären i ämnet, den gamle oppositionsmannen Karl
Henrik Anckarsvärd, gjorde mig efter sakens slut
ett besök för att betyga mig sin aktning och sade,
att han icke trott, att han någonsin skulle komma
att uppvakta en justitiestatsminister.
–
Efter norska frågan företog den svenska riksdagen
religionsfrihetsfrågan till afgörande. Lagutskottet
hade föreslagit många ändringar i den kungliga
propositionen, de flesta tämligen oväsentliga
men alla gående ut på en större utsträckning
af friheten. Enligt ett icke långt förut
vidtaget grundlagsstadgande, kunde alla stånden
sammanträda till gemensamma öfverläggningar, och
ett sådant sammanträde för denna fråga anordnades
i riddarhussalen. Jag öppnade debatten med ett
långt anförande, däruti jag punkt för punkt upptog
lagutskottets ändringsförslag och sökte framhålla,
att de icke voro af den vikt, att man för dem borde
äfventyra hela sakens framgång, i synnerhet som
den kungliga propositionen gick så långt som vore
tillrådligt för att kunna påräkna ett gillande icke
blott af riksstånden utan af den allmänna meningen
i landet. De motsatta farhågorna, att kyrkan i alla
fall ginges för hårdt på lifvet, bemötte jag därmed,
att det vore hälsosammare för kyrkan själf att vara
en ecclesia militans än en ecclesia triumphans.
Efter talets slut kom själfve ärkebiskop Reuterdahl
fram till mig och komplimenterade mig. Sedan
fortsattes öfverläggningarna inom de särskilda
stånden, och slutet blef, att kungens proposition
alldeles oförändrad antogs af adeln, prästeståndet
och bondeståndet, hvaremot borgarståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0207.html
