Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - År 1860 (Norska frågan m. m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sammanjämkningen af de olika meningarna och
hindrade, att icke det hela gick sönder.
Under sommaren 1860 hade han ledigt en tid för
att sköta sin hälsa och genomgå en badkur på
Helgoland. Han medtog dit handlingarna angående
Karolinska institutet och återkom med en tjock,
inbunden bok, renskrifven af hans egen hand
med den mest prydliga stil, som liknade ett
fruntimmers, däruti han i form af ett yttrande
till statsrådsprotokollet, efter en lång historisk
utredning af hela ärendet, både formulerat själfva
författningsförslaget och motiverat detsamma. Han
fann sig därefter helt uthvilad och sade sig hafva
indelat tiden så ordentligt, att han icke skref mera
än åtta timmar hvarje dag och gjorde afbrott mellan
vissa timmar för att promenera i öns enda allé,
som bestod i en rak väg genom en potatisåker.
Våra politiska banor skildes åt icke så långt
efter det han lämnat statsrådet, och efter hand
uppstod emellan oss på detta fält en kamp på lif och
död. Då han från sin ståndpunkt ansåg, att jag för
fäderneslandets väl måste politiskt tillintetgöras,
var det icke att begära, att han skulle skona
mig, och lika naturligt var, att det skulle för
honom kännas bittert att icke segra i striden. Han
sökte ock att åt mig utdela icke allenast hugg, så
dödande som möjligt, utan ock styng af fint slipade
dolkar. Men detta var alltid i politiska strider,
och aldrig märkte jag såsom enskild man hos honom
någon personlig bitterhet emot mig. När striden
lågade som värst i danska frågan, skref jag till
honom i Köpenhamn och försäkrade honom, att inga
politiska meningsskiljaktigheter skulle verka till
någon förändring i min gamla vänskap för honom, och
han svarade, att han därför var mig tacksam, samt
försäkrade å sin sida, att ett fortfarande af det
enskildt goda förhållandet emellan oss alltid skulle
blifva honom lika dyrbart, hvilka förändringar ännu
politiska förhållanden kunde medföra i hans politiska
ställning.
Almqvists afgång stod, såsom nämndt är, i sammanhang
med Hamiltons. Jag tror dock, att förnämsta orsaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
