Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - År 1861
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillse, i hvad mån understöd kunde beredas sådan
förening; hvaremot de föreningar, som undandrogo sig
denna för nationalförsvarets ordnande erforderliga
sammanhållning och kontroll, skulle betraktas endast
såsom enskilda sällskap.
Åtskilliga af föreningarnas upphofsman blefvo helt
missnöjda med detta regeringens schackdrag och yrkade,
att man icke skulle därvid fästa något afseende. Men
då grundlagen ovillkorligen bjuder, att konungen
skall vara krigsmaktens högste befälhafvare, hade
de svårt att vidhålla, att föreningarna, om de icke
erkände konungen såsom äfven deras befälhafvare, ändå
kunde räknas till krigsmakten, och deras syftemål
måste då finnas vara uppenbarligen misstänkt. Slutet
blef, att man underkastade sig kungörelsen, och
skarpskytteföreningarna, hafva sedan aldrig gifvit
anledning till politiska farhågor.
Mot slutet af mars gjorde konseljen åter en stor
förlust därigenom, att statsrådet Wallensteen efter
uppnådd pensionsålder begärde sitt afsked. Han hade
i tretton år suttit i statsrådet och förut under
åtta år samlat sakkunskap såsom expeditionschef i
civildepartementet. I fråga om alla administrativa
författningar och, prejudikater var han af alla
lefvande lexika jag känt det fullständigaste och
säkraste. Men han ägde äfven djupare insikter och
förenade därmed en liberal statsmannablick, som
sträckte sig öfver alla tidens frågor. Man kunde
icke tro, att han var den han var, då man såg hans
tafatta hållning och fula ansikte eller hörde hans
hackiga, nästan stammande uttal. Efter honom blef
öfverste Thulstrup konsultativt statsråd, sedan man
öfvervunnit betänkligheten, att han kunde anses
icke vara en infödd svensk man. Hans föräldrar
hade nämligen varit danskar, som en längre tid
före sonens födelse inflyttat till Sverige och där
bosatt sig på fast fot, men först ett par år efter
sonens födelse i Landskrona upptogs fadern till
svensk medborgare. Sonen var således född i Sverige,
men det var därför icke afgjordt, att han var född
svensk. Det upplystes dock, att enligt dansk lag
hade fadern, redan innan sonen föddes, förlorat sin
danska nationalitet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
