Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - År 1861
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göras i försoningsväg. Jag hade nämligen svårt
att tänka mig, att det nationalhat, som i Norge
uppstått, skulle kunna fortfara att lefva, blott på
grund af en etikettsfråga. Norge ville afskaffa sitt
ståthållarämbete, hufvudsakligen därför, att därtill
kunde nämnas en svensk, och Sverige hade ingenting
däremot men begärde blott att få uttala detta; och
häruti skulle ligga ett så oerhördt attentat! Jag hade
likväl icke varit många dagar i Kristiania, förrän
jag tydligen insåg, att där var för mig ingenting att
göra. Jag gjorde mina visiter hos vederbörande, utan
att blifva mottagen, men fick från alla håll mottaga
kontrabesök, därvid jag lade märke till att alla de
politiska personerna kommo två och två tillsammans,
sannolikt i afsikt att försvåra alla politiska
förkänningar och påtagligen bemödande sig att undvika
allt sådant. Endast gamle f. d. statsrådet Vogt kom
ensam och talade själfmant politik samt yttrade, att
den dag kanhända skulle komma, då man icke klandrade
mina åtgöranden i förhållande till Norge.
Jag tog mitt parti och ställde mig som om jag kommit
till Norge blott för att se dess vackra natur, men
äfven härom hade jag nästan svårt att få tala, ty
då jag t. ex. på en stor supé hos kungen på slottet
närmade mig åt ena sidan af salongen, drogo sig alla
därifrån, och jag blef stående ensam på golfvet. Jag
tror icke, att detta skedde af afsikt att förolämpa
mig utan af fruktan att blifva komprometterad i andras
ögon genom att tala med mig. Damerna voro likväl
mindre rädda, och jag gjorde mitt bästa för att ställa
mig väl hos dem. Samtliga statsråden uppfyllde mot mig
noggrant alla höflighetens fordringar, och för öfrigt
blef jag af ingen ohöfligt bemött, blott kyligt. Några
gemytliga personer, såsom äldsta statsrådet Petersen,
kunde dock icke ens i samtal med mig undertrycka
sin humor.
Först dagen före min afresa från Kristiania kom Birch
Reichenwald till mig och talade om det svar, som den
norska regeringen hade att aflåta på min framställning
om revision af föreningsvillkoren och hvilket Birch
skulle författa. Han sade, att han måste vidhålla
den norska åsikten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
