Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslag till representationsförändringen (1861-1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då jag nu genomläser denna framställning, finner jag
motiveringen teoretiskt tämligen tarflig och vissa
förutsättningar oriktiga, men det hela uppskattar jag ännu såsom
utgånget ur en sund praktisk instinkt af hvad som borde
göras för att betrygga det svenska samhällets lagbundna
bestånd.
När jag lämnade min promemoria till konungen, tillade
jag muntligen, att om han icke delade min åsikt och ville
tillåta, att reformarbetet af regeringen företogs, anhöll jag
att få anmäla mig till erhållande af landshöfdingeplatsen i
Växjö, som grefve Mörner förklarat sig sinnad att lämna;
och ville jag i sådant fall, för att icke vålla konungen
något obehag, alldeles icke omnämna anledningen, hvarför
jag lämnade statsministersämbetet. Kungen sade sig vilja
betänka saken, till dess han återkom från en resa, som han
just då ämnade företaga till södra delarna af riket, Norge
och Frankrike.
På utresan träffade han i Norrköping den då just till
vår minister i Köpenhamn utnämnde Henning Hamilton,
hvilken han bad resa till Stockholm för att öfvertala mig
att afstå från mitt yrkande om representationsfrågans
upptagande till behandling. Hamilton kom också till mig på
Drottningholm och sökte under flera timmars samtal ärligt
fullgöra kungens uppdrag. Jag gick aggressivt till väga
vid mitt försvar och sökte i stället öfvertala Hamilton att
omfatta reformsaken och sätta sig i spetsen därför. Ett
och annat ögonblick trodde jag det icke omöjligt att lyckas,
men slutet blef, att hvar och en vidblef sin mening. Jag
har återfått originalet till min promemoria, och jag vill
minnas, att det var Hamilton, som lämnade mig det, men
möjligen var det kungen själf vid ett senare tillfälle. Han
trodde sig stundom helt och hållet komma ifrån en
oangenäm sak, om han blott kunde få förslagsställaren att
återtaga sitt papper.
Anländ till Växjö bad kungen grefve Mörner låta med
sin afskedsansökning anstå, hvarmed han afsåg att aflägsna
all enskild anledning för mig att påskynda frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
