Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åren 1862 och 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka båda nu voro justitieråd men icke deltagit i
granskningen af konkurslagen; och då vi alla tre kommit till det
slut, att förslaget borde bifallas, ställde jag om, att Berg och
Carleson blefvo de justitieråd, som skulle vara närvarande
i konseljen, då ärendet där föredrogs. Med beräkning af
deras röster blefvo fyra från domstolen för bifall och fyra
för afslag, hvarpå lagen sanktionerades och utfärdades.
Bland de propositioner, som på mitt departement
gjordes färdiga till nästa riksdag, var en hel ny strafflag. Dess
grundsatser voro till stor del redan genomförda i särskilda
författningar, som omfattade grupper af vissa brott. Lagens
redaktion utfördes af min byråchef för lagärenden, Klas
Rabe. Då jag, efter Högsta domstolens granskning,
föredrog lagen i konseljen, inträffade det, att två af mig
föreslagna paragrafer (16 kap. 8 och 13 §§) kasserades af
kungen och andra insattes på stället, enligt en af
justitierådet Södergren föreslagen lydelse. Efter mitt förslag skulle
nämligen den, som pådiktade en annan gärning, som utan
att vara enligt lag straffbar vore för hans goda namn och
rykte menlig, vara straff underkastad men ägde rättighet
att sig från ansvar fria genom att bevisa sanningen af sitt
tillmäle. Men enligt lagen, sådan den med Södergrens
redaktion godkänts af Högsta domstolens pluralitet, af
statsrådet, med undantag af mig, och af konungen samt
sedermera af rikets ständer, är det förbjudet att om en annan
uttala något, som är förklenligt för hans goda namn och
rykte, äfven om det icke allenast kan bevisas vara sant
utan till och med är erkändt, därom all bevisning förbjudits.
Förgäfves åberopade jag, att jag hade på min sida
lagkommittéen och lagberedningen samt inom Högsta
domstolen Berg och Qvensel jämte nästan alla utländska lagar.
Södergren hade i så hemska färger målat alla de skandaler,
som skulle uppstå, om man tilläte bevisning om sådant, som
borde skyddas med hemmets helgd, att hans mening segrade.
Under de lifliga debatterna härom framhöll Manderström,
att efter min § ägde man t. ex. intet skydd emot att blifva
beskylld för äktenskapsbrott. Jo, genom att icke begå det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
