Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Åren 1862 och 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många tyckte, att grefve Adolf Rosen äfven borde
vid detta tillfälle ihågkommas såsom den där tagit
initiativet till Sveriges järnvägar; men kungen
vägrade detta, oaktadt framställning gjordes af
åtskilliga framstående män. Platen frågade mig då,
om jag icke ville bedja kungen, emedan det skulle
särskildt i Göteborg göra ett gynnsamt intryck,
om Rosen icke blefve förbisedd. Jag lyckades. Rosen
blef kommendör af vasaorden, men Tornérhjelm sade:
Det trodde jag då icke, att du skulle rå på kungen
i en sådan sak, då han sagt nej åt mig och så många
andra. Det var föga mindre underligt, att han biföll
min anhållan, än att jag framställde den.
–
Jag hade på våren 1862 blifvit invald i svenska
akademien och på hösten i vetenskapsakademien. Äfven
i fråga om mitt inträde i den svenska försökte
man en mytbildning, och det skrefs i tidningar,
att jag förklarat mig icke mottaga valet, förrän
Talis Qvalis (Strandberg) blifvit invald, och
akademien hade däraf sett sig föranlåten att
gifva den mycket liberale skalden en plats bland
de aderton. Förhållandet var, att på samma gång
jag valdes, hade äfven så skett med Talis Qvalis,
innan jag visste om någotdera. Tvifvelsutan hade
jag för mitt inväljande till en stor del att tacka
den svaghet för blå band, hvaråt akademien i forna
tider stundom skattat och till försvar hvarför
hon kunde åberopa en föreskrift i sina stadgar,
att förbehålla platser äfven åt dem, som beklädt
rikets högsta ämbeten. Bland sådana funnos endast få,
som icke helt och hållet saknade litterära meriter;
och på mig kunde därför, mutatis mutandis, tillämpas
hvad som sades om presidenten i Svea hofrätt, Rosén,
som någon tid skötte organistbefattningen i en af
Stockholms kyrkor, att han var den utmärktaste
juristen af alla organister och den utmärktaste
organisten af alla jurister, hvaraf icke nödvändigt
följde, att han var någonting utomordentligt vare
sig som jurist eller organist. Beskow lät mig förstå,
att hvad som förskaffat mig akademiens enhälliga val
var mindre min föregående vittra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:25:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/geerminn/0245.html
