Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska frågan (1863-1864)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allianstraktat och skickade till och med ett förslag till ordalydelse
däraf. Hamilton var nu också vunnen för saken.
För att få detta inpassadt i de konstitutionella gängorna,
kom Hamilton i första hälften af september till Stockholm,
och ett sammanträde för ändamålet blef utsatt hos kungen
på Ulriksdal, efter hvad jag tror den 8 september. Därtill
voro kallade, utom Hamilton och Manderström, äfven jag
och Sibbern, samt på mitt särskilda yrkande också
Gripenstedt. Jag visste nu hvad frågan gällde och var angelägen
att hafva med mig en debattör, som kunde mäta sig med
Hamilton.
Manderström redogjorde vid sammanträdet för frågans
ställning, men diskussionen fördes till största delen emellan
Gripenstedt och kungen, som var så ifrig att vederlägga
Gripenstedt, att det var svårt för de andra att få tillfälle
att yttra sig något vidlyftigare. Men mycken kraft
framhöll Gripenstedt det vådliga för Sverige att förbinda sig
till krig mot Tyskland och det obilliga uti att vi utan
utsikt till någon fördel skulle sätta hela vår välfärd på spel,
endast för ett dunkelt skandinaviskt hugskott. Han gick
så långt, att han, med häntydan på Gustaf IV Adolfs
afsättning, varnade kungen för ett så hufvudlöst företag.
Sibbern och jag afstyrkte i hofsammare ordalag att afsluta
den ifrågasatta traktaten, så framt vi icke fingo biträde af
åtminstone en stormakt. Manderström uttalade icke
bestämdt sin mening; och Hamilton förklarade, att det nu
var för sent att resonera om nyttan eller vådan af traktaten,
då den var utlofvad af kungen och sedan jämväl varit
föremål för diplomatiska underhandlingar, under hvilka detta
faktum blifvit erkändt. Utan bestämdt löfte om fullmakt
till traktatens afslutande ville Hamilton icke återvända till
sin post i Köpenhamn. Slutet blef, att det skulle skrifvas
till både England, Frankrike och Ryssland med ifriga
uppmaningar att komma Danmark till hjälp och med
löfte, att i sådant fall medverkan af Sverige och Norge
kunde påräknas. Fick man icke ja från något håll,
hvilket var nästan att förutse, så förklarade Sibbern,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
