Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danska frågan (1863-1864)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med en sådan uppfattning måste jag känna mig i hög
grad sårad, då det utspriddes, att jag »varit med» om denna
sak, och att såsom bevis därför åberopades, att jag författat
kung Karls svar till herr Monrad. Hade jag haft att svara
i eget namn, så hade det naturligtvis kommit att lyda helt
annorlunda. Men nu var uppgiften att skrifva ihjäl saken, i
kung Karls namn, utan att kompromettera hans känslor
och föregående åtgärder. Af hans samtal hade jag
nämligen fått det intryck, att han blifvit bekymrad för fortgången
och vändt sig till mig blott för att rådgöra om, huru han
oskadd skulle komma ifrån alltihop. Men icke kunde jag
ana, att denna min handräckning skulle användas till att
inblanda mig såsom part för egen räkning. Jag tror icke
heller, att detta var kungens mening, utan snarare, att han
citerade mig för att förmildra det ogillande, som han
befarade, att hans oförsiktighet skulle väcka, om det tillika
kunde sägas, att hans officiella rådgifvare stått alldeles utanför.
Skandinaverna sökte emellertid att slå mynt äfven af
mitt namn. I själfva saken var jag efter läsningen af
Monrads bref öfvertygad, att det icke skulle behöfvas mera än
att fordra, det initiativet skulle tagas från Danmark för att
få hela frågan för alltid begrafven. Men hade ett initiativ
därifrån verkligen blifvit taget, hade ingenting varit lättare
än att visa dess outförbarhet. Både kung Kristian och
Monrad syntes, efter hvad jag trodde mig kunna läsa
emellan raderna i deras bref, blott af undseende för kung Karl
och af farhåga att väcka hans ovilja under den pågående
Londonkonferensen, hafva uttryckt sina sympatier för hvad
de trodde vara hans skötebarn men alldeles icke däraf
förväntat något resultat.
I detta ämne hördes icke heller något vidare af från
danska regeringen, men de skandinaviska tidningarnas
berättelser därom väckte uppmärksamhet och anstöt hos mera
än en af stormakterna, och Manderström måste utfärda ett
cirkulär till våra beskickningar med försäkran, att några
underhandlingar om ett statsförbund med Danmark alldeles
icke vore å bane eller åsyftades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
