Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Representationsförändringen (1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagsmän, men ännu flera hade utsett särskilda deputerade att
resa till Stockholm för att frambära adresserna till mig, då
man trodde sig veta, att kungen icke ville mottaga dem.
I anledning däraf, att de nu vände sig till mig, sökte man
förgifta min ställning hos kungen genom att påpeka, huru
landet redan började anse mig och icke konungen såsom
den verklige regenten. Det framhölls också, att det skulle
vara ytterst opassande af mig att mottaga dessa
deputationer, som ville taga sig talan i en fråga, hvilken vore
rikets ständers ensak. Jag hade icke gjort något för att
framkalla dessa adresser, men att vägra deras mottagande
skulle icke allenast stridt emot all både förut och efteråt
följd praxis, utan ock i detta fall varit en skymf emot
hundratusentals medborgare och de aktade män, som
erhållit deras uppdrag. Skulle petitioner icke mottagas från
andra än dem, som själfva hade afgöranderätten, så kunde
ju sådana aldrig komma i fråga.
På utsatt timme inställde sig de deputerade till ett
antal af omkring två hundra i min ämbetslokal, med hvilken
jag för tillfället måst annektera utrikesdepartementets näst
intill belägna stora förmak. De anfördes af grosshandlaren
i Göteborg J. J. Ekman, hvilken i sitt tal yttrade, att
svenska folket, omedelbart efter representationsförslagets
framläggande, till konungen framburit sina tacksägelser, men
att då det nu vore frågan om den andra statsmaktens
bifall och våra grundlagar icke kände någon form för
adressers aflämnande direkte till rikets ständer, hade
deputerade tänkt sig, att justitiestatsministern, såsom på en
gång konungens främste rådgifvare och representant i
rikets första stånd, skulle kunna både för konungen tolka
deras tänkesätt och hos rikets ständer vittna om det fasta
allvar och den värma, hvarmed talrika deputationer från
olika landsorter uttryckt sina önskningar om bifall till
förslaget.
Härpå svarade jag: »Till konungen skall jag framföra
de tänkesätt, I nu tolkat. De skola glädja hans konungsliga
hjärta. Med större förtroende har ännu ingen konung gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
