Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Representationsförändringen (1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tronens upprätthållande och bevarande åt dynastien men
därvid afvisades med hopens skrän: »C’est trop tard.» Jag
hade svårt att fatta, huru detta eko af den vilda
tronomstörtningen kunde af kronans förste minister framställas
såsom argument inför Sveriges konung uti en statshandling,
ämnad att från honom utgå till Sveriges folk; och då jag
nu villigt lyder min känslas maning att ej på detta rum
yttra hvad jag angående denna ministeriella uppfattning af
konstitutionellt dekorum tänker, må det dock tillåtas mig
uttrycka den förhoppning att, likasom det varit första
gången ofvan citerade ord inför Sveriges kungatron uttalats,
det ock må vara den sista. – – I sista tiden, och för att
därunder allvarligt imponera på de tveksamma eller
motsträfviga inom rikets ständer, hafva hit anländt
deputationer, för hvilkas organiserande man befarat, att ministären
ej varit alldeles främmande; och ehuru jag ej velat sätta
tro därtill, måste jag dock af vissa anledningar ej
missbilliga dem, som å företeelsen härvid ansett sig kunna tillämpa
den åldrige, tviflande patriarkens ord till sin bedräglige son:
»Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer.»
Vare emellertid härmed huru som helst, så är dock hela
detta deputationsväsende af på en gång så sorglig och
tilllika så ömkligt löjlig beskaffenhet, att jag saknar ord nog
uttrycksfulla för att däröfver betyga mitt ogillande.»
På detta svarade jag, att mitt »för sent» var icke ett
hot utan en varning, ställd icke till konungen utan till rikets
ständer, och att detta ord förekom på så många historiens
blad, att det icke behöfde anses lånadt från den vilda hop,
herr Flach omnämnt; och Ehrenheim sade sig skatta
alltför högt sin själfskrifna rätt att deltaga i landets
lagstiftning, för att icke vilja medgifva dem, som icke ägde denna
rätt och som voro från lagstiftningen alldeles uteslutna, att
äfven få uttala sin mening, då det skedde utan förnärmande
af lagliga former.
Hr M. Brakel yttrade: – – »Vår ståndsrepresentation
skall snart själfmant gå till sina fäder, men innan han detta
gör, vill han lefva några timmar, ty åren äro timmar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
