Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Representationsförändringen (1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra hade äfven talat om flyttning, blott de kunde få i
stället en vacker öfre våning med många rum. Folket
utanför huset tyckte, att det började luta till fall, och det
tyckte äfven »vice värden», hvarför han fick tillstånd att
göra upp plan till en ny byggnad. Det är uti en sådan,
som de fyra familjerna nu äro bjudna att inflytta; men om
de icke vilja det utan stanna kvar i det gamla huset, till
dess det ramlar eller blir eldfarligt, så kommer visserligen
ansvaret därför att stanna på dem själfva. Ännu brinner
likväl icke huset, och vice värden skall icke antända det.
Emellertid förundrar det mig, att grefve Hamilton kan
önska fortfarande få vice värdskapet uppdraget åt den, som
han liknelsevis stämplat såsom en mordbrännare.»
Sedan Manderström, i anledning af Hamiltons
anförande, anmärkt, att »ehuru af hvarje ljus kan blifva en
brand, förefinnes dock icke skäl att fortfarande sitta i
mörkret, därför att man kan befara, det ljusets fiender skola
ovarsamt umgås med elden, som var ämnad att värma, icke
att tända huset», så ursäktade sig Hamilton i afseende å
mig därmed, att han talat om en vådeld och den, som
därtill varit vållande, men aldrig sagt, att min afsikt varit att
åstadkomma skada, samt bad, i anledning af Manderströms
yttrande, att den eld som blifvit antänd var ett ljus, satt
för att lysa, att till sina vänner få framställa den
vördsamma önskan, att om de till honom ville sända ett ljus,
hvaraf han utan tvifvel kunde vara i behof, de icke måtte
till ljusstake välja en krutkagge.
I mitt första anförande hade jag sagt, att ingen väl
kunde föreställa sig, att ett af regeringen framlagdt förslag,
som vunnit två stånds nästan enhälliga bifall och så varmt
understöddes af den allmänna meningen, skulle öfvergifvas
därför, att det möjligen en gång förkastades af en knapp
majoritet i ett eller två stånd; och detta tillspetsades af
Gripenstedt ytterligare så, att det skulle visa brist på
allvar, om icke regeringen åter framlade förslaget, ifall det
denna gång föll. Grefve Karl Göran Mörner förklarade
dock, att då konungen därom icke kunde hafva fattat något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
