Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Representationsförändringen (1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomlig moderation i sina uttryck. Motsidan använde
måhända till någon öfverdrift sitt kardinalargument om den
svenska adelns förträfflighet, såsom både konungamaktens
och frihetens värn. Äfven detta upptog Gripenstedt. »Man
har», sade han, »ordat om svenska adelns förtjänster om
fäderneslandet i alla tider och framställt detta stånd såsom
så begåfvadt med alla möjliga samhällsdygder, att dess like
ej lärer finnas i något annat land. Jag vill för min del ej
ingå i någon pröfning af detta påstående, men jag får blott
erinra, att det är en i all jurisprudens fastställd grundsats,
att man ej äger vittnesbörd i egen sak.»
Angående samma ämne anmärkte herr Karl
Nordenfalk: »Vi hade Vasar och Sturar, innan ännu en sten var
framförd till riddarhusets murar. Bondar, Possar,
Leijonhufvudar och så många andra af våra ädlaste släkter hade
funnit konsten att inverka på Sveriges öden utan att
därtill vara berättigade af någon riddarhusordning. Och
hvarför skulle ej hädanefter så ske?»
Många nära anförvanter stodo i denna strid uti
motsatta läger. Sålunda var grefve Liljencrantz en af cheferna
för motståndet, men hans son, friherre Johan Liljencrantz,
talade med talang för förslaget. Bröderna Karl och Rudolf
Cederström fingo ordet omedelbart efter hvarandra, och
den förre yrkade bifall lika varmt som den senare vältaligt
yrkade afslag. Grefve Hermansson var en ytterst häftig
motståndare, men hans måg, landshöfding Troil, yttrade
sig tvärt om, o. s. v. Baron Liljencrantz frågade mig, då
diskussionen syntes närma sig slutet, om hans fader talat
vid mig. Då jag härtill nekade, berättade han, att fadern
sagt honom, att om det visade sig att förslaget skulle gå
igenom i alla fall, ansåg han det bäst, om detta icke skedde
med alltför ringa majoritet, och att han, jämte flera
liktänkande, då ämnade rösta för förslaget och därom
underrätta mig. Antingen hade han sedermera kommit på andra
tankar eller hade beräkningen af rösterna varit osäker, ty
han talade aldrig vid mig härom och reserverade sig sedan
mot beslutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
