Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emellan den sista ståndsriksdagen och den nya riksdagens första sammanträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva finansminister, men måhända ansåg han,
att då han icke blifvit det, borde han söka sig en
plats utom statsrådet, och han anmälte sig till det
lediga och indräktiga Skaraborgs län. Malmsten var
en älsklig barnslig natur; såg ut som ett barn och
skrattade och grät om hvart annat som ett barn. Han
var en mäkta lärd man, magister primus, och ett
matematiskt snille samt en högst begåfvad talare men
som sällsamt nog slog mindre an på de högt bildade
än på en folkförsamling. Jag har icke hört något tal
mottagas med större entusiasm än det, som Malmsten
höll på grundlagsfesten 1859 för tryckfriheten. Liksom
de andra talarne, af hvilka ingen hade mera än en
succès d’estime, stod han på balkongen till ett
hus vid Djurgårdsslätten och hade en skara af flera
tusen åhörare i fria luften. Hans klara stämma hördes
öfverallt, men referenterna tappade pennan af häpnad
och ledamöter af det nedanför stående kapellet sina
instrument. Andra såg jag nästan segna ned på sina
knän af lutter förtjusning. Alla hade svårt att
göra sig reda för hvad som varit så hänförande, och
ingen tidning kunde lämna något referat. Liknelser
och infall kommo så omedelbara, att man hade svårt
att tro annat, än att talet var helt och hållet
improviseradt, hvilket å andra sidan knappt kunde
tänkas, då talet enligt uppdrag hölls vid ett så
högtidligt tillfälle i närvaro af kungen och allt
hvad hufvudstaden hade framstående. Grofkornighet
saknades icke. Jag erinrar mig en, som han använde
till tryckfrihetens försvar. Man invänder, sade han,
att »om alla spotta på en sten, så blir han våter. Ja,
men han torkar snart igen».
I Kristiania blef Malmsten på några få dagar en
helt populär person den gången, då han och jag voro
kungen dit följaktiga och då jag var snart sagdt af
alla hatad. Han var bjuden på ett större samkväm,
där man drack hans skål än i den ena egenskapen och
än i den andra, såsom statsråd, såsom matematikus,
såsom snille, såsom svensk o. s. v., och på hvarje
skål svarade han med blixtrande tal. En afton voro
han och jag tillsammans på spektaklet, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
