Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1867 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans råd och beklaga, att icke Posses motion vann
framgång, ty detta hade varit ett ytterligare steg
till utplånande af all stånds- och klass-skillnad. Men
med den erfarenhet man hittills haft om böndernas
samhållighet, befarar jag, att de föga låtit inverka
på sig af en i valen deltagande stadsminoritet.
Dechargebetänkandet var fritt från anmärkningar af
konstitutionsutskottet och gick lindrigt af i andra
kammaren, där jag var närvarande. I första kammaren
åter framkallade det en för ministären synnerligen
obehaglig diskussion.
Så förklarade t. ex. Karl Göran Mörner, att han
alldeles icke ville framställa något klander emot
regeringen, men i stället klandrade han på det
skarpaste konstitutionsutskottet för att det icke
redogjort för en mängd uppgifna regeringshandlingar
som blifvit vidtagna och andra som blifvit underlåtna,
hvilket allt skulle af allmänna meningen ogillats.
Henning Hamilton framhöll, att den nya
riksdagsordningen med oundviklig konsekvens måste leda
antingen till en parlamentarisk styrelse eller till
ett styrande parlament, och för att åtminstone ernå
det förra erfordrades en konseljpresident. Man skulle
då slippa höra, såsom nu, att den ene af konungens
rådgifvare kunde uppträda med anklagelser mot den
andre, hvarmed han sannolikt syftade på någon liten
kontrovers emellan krigs- och sjöministrarne angående
gevärsmodellen, som antagits olika för arméen och
flottan. Slutligen framställde Hamilton sina anspråk
på regeringen för att representationen skulle kunna
finna sig med ministären tillfredsställd; och ehuru
han icke uttalade, att den närvarande ministären
svikit alla dessa anspråk, lämnade han ingen i tvifvel
om sin mening att uttrycka detta i fråga om samtliga
statsdepartementen.
»Om representationen fann», sade han, »att
rättvisan i landet med allvar skipades, att lagar och
författningar blefve noga iakttagna och vidmakthållna
och att regeringen med sina lagstiftningsförslag
varsamt men säkert följde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
