Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1867, efter riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den stora allmänheten själf, som känner dessa
verkningar. Jag har en stark tro på den fria naturliga
utvecklingen och hyllar den grundsatsen, att man i
allmänhet bör så litet som möjligt styra med tvång
och tryck.
Jag vet icke, om jag skall anse såsom en lycka eller
en olycka, att jag själf är oförmögen att inse, att
jag i början af det nya statsskicket begått så stora
fel, som man påbördat mig.
Såsom redan är nämndt, hördes genast vid första
riksdagen röster, som förmenade, att regeringen
hade försummat det rätta ögonblicket, som aldrig
skulle komma åter, att genom framläggande af sitt
program och stora reformförslag taga ledningen i
sin hand och förekomma, att riksdagen handlade på
egen hand. Jag hade icke tänkt mig något dylikt. I
representationsförändringen hade jag visserligen
så till vida sett ett medel, som jag hoppades, att
reformer skulle småningom och lugnt kunna genomföras,
utan att deras framgång i så hög grad förhindrades,
som så ofta blef följden af att två riksstånd stannade
emot två. Men icke föreställde jag mig, att reformerna
skulle gå med högtryck eller att regeringen utan att
söka utforska representationens tänkesätt skulle på
en gång uppgöra och framlägga sina stora planer. Icke
heller hade någon regering i Sverige förut plägat
gå till väga på sådant sätt. Hamilton hade, då jag
gick in med honom i konseljen, med många förståndiga
ord talat emot att framlägga något slags program;
men skulle ett sådant någonsin varit lämpligt, så
hade det väl varit, då en ny regent och en ny obekant
ministär kom till styret. Nu däremot hade jag nära
tio år suttit i konseljen, och riktningen af mina
politiska åsikter och sträfvanden voro ganska väl
kända. Emellertid upprepades nu vid hvarje riksdag med
ökad styrka, att regeringen afsagt sig allt initiativ
och blifvit blott en expeditionsministär åt riksdagen,
och detta blef ett slagord, hvarpå alla trodde och
som slutligen år 1870 föranledde min afgång.
Det var icke möjligt att med årliga riksdagar bereda
till hvarje så många frågor, som kunde medhinnas
till riksdagar med tre års mellanrum; men om man vill
gå igenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
