Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1868 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påstod, att blotta nämnandet af ordet biskop hade
på Nordström samma verkan som att visa ett rödt
kläde för en tjur. I denna kommitté stridde för
öfrigt Nordström för en mindre hierarkisk kyrkolag,
än som blef kommittéens förslag. Under ståndstiden
satt han tillsammans med Sundberg i lagutskottet och
yttrade där sin förmodan, att denne skulle komma till
bättre åsikter, när han en gång »komme att börja sina
juridiska studier». Mellan Erik Sparre och Nordström
förekommo ock i lagutskottet till våldsamhet gränsande
scener. Till följd af sina djupa insikter och sin
förmåga att se saker i stort, var Nordström emellertid
en ofta uppsökt ledamot i en mängd kommittéer, huru
svårt han än hade att arbeta ihop med andra. Fick han
däremot alldeles ensam utföra ett arbete, gjorde han
det bättre, än kanske någon annan skulle kunnat göra
det på egen hand.
Karl Göran Mörner var i sanning en riddare sans peur
et sans reproche. Han hade såsom talare icke något
flytande föredrag, men innehållet var flärdfritt och
skälen goda samt alltid ärligt menade. Ofta darrade
han på målet af rörelse, hvarför Manderström
kallade honom Jean qui pleure till motsats mot hans
humoristiske broder Oskar, som Manderström benämnde
Jean qui rit. Karl Göran var den mest varmhjärtade
fosterlandsvän, och i mitt sinne tillämpade
jag ofta på honom Runebergs ord om Kulneff:
»Han kysste och han slog ihjäl
med samma varma själ.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
