Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1868 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huruvida icke steget borde tagas fullt ut, såsom
sedermera skedde 1871, och förklaras, att en innehafd
plats i statsrådet icke skulle efter afskedstagandet
medföra någon särskild rang. Men man tyckte då, att
när alla andra ordinarie ämbetsmän i Sverige efter
afskedstagandet bibehålla sin rang, så vore det
oformligt att ensamt för en f. d. statsrådsledamot
utplåna ända till minnet af det viktigaste ämbete
han beklädt och kalla honom revisionssekreterare,
professor eller något annat.
Denna omständighet har också år 1888 åter blifvit så
till vida beaktad, att statskalendern numera upptager,
under rubrik »förutvarande» statsministrar eller
statsråd, dem, som lämnat sina platser efter år 1868.
Något bryderi vållade excellensfruarna. De nu
införda bestämmelserna ansågos icke kunna, utan eget
medgifvande, retroaktivt tillämpas på dem, hvilkas
namn funnos särskildt upptagna i kalendern, såsom
tillhörande denna höga kategori, och riksmarskalken
ansåg det icke passande att tillfråga dem, om de ville
dela sina mäns öde att vid deras mäns afgång frånträda
sin rang. Däraf har blifvit en följd, att, sedan jag
tagit afsked, min hustru är mycket förnämare än jag.
Det berättades, att excellensen Ihre hade sagt, att
hela 1868 års förordnande väl tillkommit blott för
att De Geer till slut skulle blifva den ende »rikets
herre»; hvilket var så mycket mera ogrundadt, som
både Manderström och jag yrkade, att förändringen
skulle på oss tillämpas retroaktivt, så att vi icke
allenast upphörde genast att vara »rikets herrar»
utan också afsade oss excellensvärdigheten, sedan vi
afgått. Detta ansåg jag ur alla synpunkter vara en
fördel, icke minst ur ekonomisk; ty utom det att på
en excellens ställas anspråk, att han skall uppehålla
sin värdighet, hade jag gjort den erfarenheten, att
en excellens ofta fick betala dyrare än andra. Om jag
t. ex. skickade mina gossars stöflar till halfsulning,
så tog samma skomakare en krona mera än sitt vanliga
pris, om han visste, att de kommo från excellensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
