Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1868 års ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lagerstråle hade mera stål i karakteren än någon af
oss andra i konseljen; därjämte ett okufligt mod och
mycken envishet. Han var icke någon mycket beläst
man men arbetade sig in i hvarje ämne som kom under
hans behandling så grundligt, som han behöfde för
dess praktiska lösning. Liksom de flesta duktiga män
var han något despotisk, men sällan hade man skäl
att ångra sig, om man underkastade sig hans vilja,
ty han hade ett mer än vanligt godt förstånd. Hans
rättrådighet var omutlig, men han var ändå en varm
vän af sina vänner och släktingar, samt tålte icke,
att någon af dem tillbakasattes orättvist. Han såg
uteslutande på målet och hade icke öfverdrifven
respekt för formen men var ändå en utmärkt skicklig
ämbetsman. Såsom talare var han redig, klar och
sakrik. Man måste umgås med honom försiktigt, ty han
hade ett häftigt lynne. För hela sin släkt var han
såsom privatman ett ovärderligt stöd, när någon kom
i trångmål, och i allmänhet tycktes hans valspråk
vara den gamla regeln i 1734 års lag för konungens
befallningshafvande att »ingen hjälplös lämna».
Platen var en man af ädla tänkesätt och sant
liberala åsikter, men han var ingen detaljkarl såsom
departementschef och vägde icke tillräckligt sina ord
såsom talare, då han också ofta trasslade in sig i
mellanmeningar, ur hvilka ingen utgång fanns. Henning
Hamilton anmärkte ock, att han vanligen började
sina anföranden med att uttala sin tacksamhet
mot motståndare, som klandrat honom. Han saknade
måhända ett tillräckligt bestämmande öfver sina
expeditionschefer, af hvilka den siste, Adlersparre,
var radikalare, än som passade rätt i stycke med den
dåvarande regeringen. Af alla var han omtyckt och
uppburen icke blott för sin rikedom och frikostighet
utan ock för sin personliga älskvärdhet.
Vid valet af utrikesminister accepterades utan tvekan
Manderströms förslag om Karl Wachtmeister, då minister
i Köpenhamn, såsom den kunnigaste af våra diplomater
och dessutom en karakter af det renaste guld. Kungen
skulle några dagar efter riksdagens slut resa till Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
