Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1868 års ministerkris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan då han för underhandlingarna om
utrikesportföljen kom upp till Stockholm och
gick med mig öfver Norrbro, ådrog han sig allas
förvånade blickar i sin ljusgula nankinsdräkt från
topp till tå, med sitt stora gråspräckliga skägg,
sina djupt liggande liksom inåt seende ögon och sin
ostadiga gång. Det var likväl detta oaktadt någonting
aristokratiskt i hela hans utseende, och ingen tog
honom för att vara en obetydlig person. Han hade
ock sina egna tycken om människors utseende. Då det
var fråga om att Bildt skulle få en ministerplats,
förklarade han, att det var omöjligt att skicka en
person som såg så ut till Wien. I Berlin eller Paris
kunde hans utseende däremot icke utgöra hinder. Bildt
var som bekant en af de vackraste och ståtligaste män
man kunde se, men Wachtmeister ansåg, att han skulle
se ut som en parveny bland den högaristokratiska adeln
i Wien. Vid riksdagspredikningarna i Storkyrkan, där
statsministrarne voro placerade framför konungens
tron, kastade Wachtmeister sig framstupa på knä
på stengolfvet under bönerna, hvarför många trodde
honom vara katolik. En söndag, då folket strömmade
ur Blasieholmskyrkan, som han alltid kallade »S:t
Blasii kyrka», lämnande en öppen väg emellan sina
led för vagnar, såg jag Wachtmeister på hemväg från
»S:t Jakob» öfver Blasieholmstorget, försedd med en
röd käpp i form af en stridsyxa och fruktande halkan
springa i kort galopp uppför backsluttningen emellan
de gapande folkmassorna. Då han satt i konseljen,
kunde han ibland sjunka ihop och sitta orörlig med
slutna ögon. Kungen trodde, att han sof, och en gång
då Carlson föredragit ett kyrkligt ärende, roade sig
kungen med att hastigt vända sig till Wachtmeister
och fråga hvad hans mening var. Genast afgaf han till
kungens förvåning ett långt motiveradt yttrande, med
en lärd historisk utredning af saken, som visade, att
han följt med föredragningen i dess minsta detaljer.
Åt landshöfdingen i Halland, baron Alströmer, erbjöds
civilportföljen, den han ock förklarade sig villig
att emottaga; men få dagar därefter insjuknade han
så häftigt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
